Skin

Man har kanske listat ut att jag blir mobbad vid det här laget. Jag blir kanske inte slagen. Jag har det kanske lite bättre. Men jag blir dömd. Man har dömt mig til ensamhet, tystnad, fulhet, glåpord, konstighet, galenskap och värdelöshet. Det här var kanske mycket att bli dömd till. Det kanske är såna saker man ska strunta i. Det kanske man kan säga, men man kan knappast säga att det inte gör ont. Att sitta dag ut liksom dag in och lsa och låtsas att jag trivs är inte roligt. Att tvingas tystas och leva med ilska och mycket att säga och sedan tvingas hålla in allt tar på en del krafter. At vara fulast i hela årskursen är ingen bekväm position det heller. Glåpord gör ont när demgår in. Konstighet är hårt. Galenskap är samma sak som att man skulle skriva in det i oannan på mig, "håll dig borta". Och att vara värdelös, det är det värsta av allt. Attkänna känslan, att alltid vara sämst på alla sätt är hårt. Folk dömer mig när dem inte har en aning om vem jag är. Det vet jag. Men och? Gör det mindre ont för det? Nej! Tärtom! Det skapar ännu mer fanskap! Det skapar tankar som "jag måste bli smalare, snyggare roligare och som dem för att accepteras". Men vet ni vad? Det är inte dem tankarna jag har lidit av. Jag är som jag är, trakasserierna började när jag började i förskoleklassen, men i trean var jag stark och smart nog att komma på att om jag skulle bli allt va dem sa att jag skulle bli, så skulle jag inte vara jag längre! Så jag gjorde tvärt emot dem och slogs tillbaka, och jag kan inte räkna upp varken hur många slagsmål jag hamnade i eller hur mycket skit jag fick för självförsvar, men det gick. Nu på högstadiet funkar det inte. Jag kan ingenting göra åt den stämpel de tatuerat i pannan på mig. Men jag lever. Jag har pojkän. Jag mår bra. Jag gör allt lätt för mig och håller mig uppdaterad på allt så att jag kan äga ut dem och sparka till dem som ständigt ska sparka på mig. Om du läser detta och tycker jag är dum, tyck så. Om du bli mobbad, och läser detta, ge dig inte kämpa! Och om du vill säga mig något, varsågod och skriv.