förvirrad kvällsstund.

Hur fan ska man göra när man älskar en person så hjärtat ploppar ut ur bröstet? nostalgi igår, för honom och mig då han var och hälsade på en sväng. alla bad honom komma ut till en park men han ville ej, men när jag för första gången på fyra månader skickar ett sms till honom så kommer han :O vad ska man då tro`? det var lite stelt först men sedan så skulle jag kissa och han följde med, sedan gick vi hållandes ihand därifrån, sedan till statoil och hem till mig, det första han sa var att min katt kanske glömt honom, men herregud vi bodde tillsammans i två år, klart katten minns honom då katten ääälskar honom! vi blev sentimentala och han sa att han blev nostalgisk när jag kramade honom när han satt vid datorn, vi tala ut om saker, men blev mest sentimentalt drabbel som slutade i tårar.
han sa att han älskade mig flera gånger, att han saknat mig och att han aldrig hatat mig bara försökt för att få det att gå lättare att skiljas åt.
jag vågar inte höra av mig då han var förvirrad när hans kulle gå då han missade skolan och behövde plugga.. skrev och tackade för hans visit, men fick eej svar.
allt känns uppochner just nu, vi älskar ju varandra för fan, men han vågar ej vara tillsammans igen. men jag behöver min drömkille, mannen jag villd ela livet med, ha barn med, familj, hund, hus.. ja allt! han känner detsamma och vill ej vara med ngn annan än mig, men endå vågar han ej. usch vad ska man ta sig till. har längtat sååå efter denna dagen då vi ses igen, från att hata mig till att vi sover tillsammans lixom, att vi ej skulle ha kontakt och att han skulle skälla på mig till detta? vill inget hellre än att ta hand om honom och ge honom all min kärlek.. kan inte sluta älska honom, hans doft och underbara närhet. fett gay jag vet. men faan för kärlek! :'( peace out!