Bitterljuvt.

Det är inte lätt att bära hjärna när man är idiot. Jag vill inte tala illa om mig själv och det gör jag inte heller, jag tycker att jag är helt fantastisk vid sidan om att jag är fullkomligt trög och hela tiden efterklok.

Minnen kommer till mig ibland och jag kan inte dela dem med någon. Det är såna jag tror att de flesta har, de där man inte förväntade sig skulle sitta kvar. De är där och hugger mig med sorg. Ja jisses, som en överraskning från livet själv.

Som skepnader lever meningar fortfarande med mig. Otydligt, jag kan inte läsa dem längre. Men jag känner dem, jag förstår dem och jag håller med. Jag bär med mig det som en vargtass runt halsen.