HarajukuXxs blogg

Det jävla svinet!!!!!!!
HUR FAN VÅGAR HAN!? går och få min bästavän att tro hon e kär i honom?! deet är fan oförlåtligt!!
och av henne att falla för det?? men va fan ska jag säga.. hon är ju inte precis den självsäkraste av tjejer.. hon gör som hon blir tillsagd och om någon säger att dem vill vara mer än vänner så säger hon nog ja till vem som helst..
MEN ÄNDÅ!!!
hon vet fan att jag fortfarande älskar det svinet!! och även fast jag vet att han aldrig skulle bli ihop med mig igen så kunde hon väl låta honom va?? det finns ju så jävla många andra killar hon kan hänga på!
nääädåååå, hon ska ta honom! mitt ex! mitt livs kärlek! vi blir ihop för ett år sedan, var ihop i 3månader. men jag har aldrig slutat älska honom.. jag har försökt att skaffa förhållanden efter honom.. men då har han kommit och sagt att han älskar mig.. att han kanske vill ha mig tillbaka.. och varje jävla gång har jag dumpat min kille (som btw, är underbarast i hela världen!!) så har han bara dissat mig ändå!
''nä jag va visst inte redo'' och sån skit!

Han e en sån jävla sociopat den där nisse-pisse!
Han bara jävlas med mig! han gör allt för att göra mig olycklig! han frestar mig.. tar på mig, håller mig nära! får mig att tro att han älskar mig!! så går han och smyger iväg med min bästavän!! FAN!

JAG HATAR BÅDA TVÅ! DEM KOMMER ALDRIG VARA MINA VÄNNER PÅ RIKTIGT IGEN!!! </3

Har inte pratat med han nu på ett tag.. var väl torsdagen innan lovet.. som vi messade då.. jag messade 'happy halloween' oxå i lördags, men det räknas inte för vi pratade inget efter det.. så det har gått ett tag.. jag vet inte om jag saknar honom.. lite kanske. jag har slutat ha på mig armbandet jag fick av honom i födelsedags present.. det var för jobbigt, jag kunde inte tänka på annat än honom då..
Jag sjunger om honom. Betyder det att jag bryr mig?
jag tänker ju på honom, även om det är nochiga tankar som att jag inte bryr mig. Han finns ju ändå där.. I mitt huvud.. och mitt hjärta..
på msn har han som meddelande "-saknar dig!!"
undrar vem han menar.. för när jag läser det saknar jag honom mycket.. jag älskar sättet han tittade på mig, och när han drog mig så nära sig och luktade mig i nacken.. jag blev helt yr och knäsvag och jag kunde knappt andas för hjärtat bultade så hårt.. det gör det bara jag tänker på allt som hänt, bara jag tänker på när han höll mig. Då trillar jag nästan av stolen... Jag älskar honom va?
fan.. jag vill inte älska någon, allt blir bara jobbigt.. kärlek är en precis vad det heter, en lek. och ingen kan reglerna jag vill spela efter, så jag vill inte va med längre!
Jag skrev "tjo:P" till han nu på msn.. han svara inte.. hans status e "online" men han e nog ändå inte där.. elelr gilalr han mig helt enkelt inte längre.. jag vet inte vad jag ska tro.. efter allt som hänt..
*suck* älskar eller inte, dont make much of a difference..
han komemr ändå aldrig ha tid för mig, även om han vill det.. och jag kommer sist, även fast han inte säger det.. men jag älskar honom alltid.. aja.. nu måste jag sova. ska ha spänst test imorgonbitti på dansen i tipshallen x'(

Ibland vaknar man bara på morgonen och vill inte gå upp. Det har nog alla varit med om.
Man vill bara ligga där under täcket och kura. Värmen, tryggheten, ensamheten. Inga problem, där i ensamheten. Bara sig själv att tänka på. Men så kommer någon vuxen, slänger täcket på golvet och tvingar en till plugget. Helvetet på jorden. Så är det varje morgon för mig. Vaknar och bara ligger där. En orörlig, kall klump av självömkan. Visst när man kommit iväg är det kanske bättre, men just i det ögonblicket önskar jag bara jag kunde somna och slapp vakna.
Men kan jag tänka så här? efter allt som hänt mig? jag har ändrats så sjukt mycket på ett halv år.. mitt liv drogs upp och ner när mitt livs kärlek dumpa mig, min moster dog i cancer, jag hade sex för första gången, jag var på min första festival, börja i ny gymnasiet, tappat alla mina kompisar, blev ihop med min bästa vän och dumpa han 1 vecka senare...
känner mig grym som säger att jag vill dö.. när allt gått som det gjort, och jag står ändå här kvar. Vissa som älskar livet tvingas förbi dimman, medan jag fortfarande irrar runt där inne, bort tappad. Men jag är ju inte den ända, vi är alla i den dimman, förlorade att vandra våra meningslösa år på jorden tills döden tar oss ifrån dem vi älskar. och när det händer önskar vi att vi fått leva lite till...
egoistiskt?