Riktigt namn:
Jenny Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Inte valt
Politik:
Inte valt
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2011-10-05
I kväll är en sån kväll man känner att allt går åt helvete, när jag vanligtvis vet att det inte är sant.
Är dagligen förvånad över hur mycket en människa klarar av. Sorg, hat, stress, ångest, ätstörningar, illamående och så mycket mer.
Att på så kort tid förlora sin andra hälft, den man älskade mest. Förlora en (vad man trodde) mycket nära vän, bli sjuk, ge upp på skolan, ge upp på livet, hitta tillbaka till en gammal vän som sen lämnade än själv. Flytta ifrån min pappa för det blev för jobbigt, inte få se min lillasyster så mycket jag hade velat.
Detta är bara en bråkdel av de senaste 10 månaderna och just därför är jag chockad över hur mycket man klarar av. För många dagar trodde jag inte att det skulle gå. Men jag är här, lever och mår faktiskt många dagar bra.
Antar att jag bara ville lätta på trycket lite innan jag spricker.
Jag vet inte vad jag ska tro, tänka eller hoppas på.
Tankarna har varit många.
Även om jag vet att det aldrig kommer gå så finns det en liten del av mej som hoppas.
Jag avundas den delen av mej.
Snart vet jag.
Jag är rädd för det.
Och det spelar ingen roll vad jag får reda på, jag kommer gråta ändå.
Jag vet inte om det då kommer bero på lycka eller inte.
Det är hemskt vilket som.
Jag lovade mej själv att det aldrig skulle ske.
Men det kunde jag inte hålla.
