GunsAndFreckles blogg
29 år. Är offline

Senaste inläggen
Allt Är Värre5 april 2020 kl. 09:39
Livet Går Nedåt
5 april 2020 kl. 06:50
Tankar
9 september 2018 kl. 01:40
TW Sömnproblem och Extrem Depression
2 augusti 2018 kl. 01:40
Lista~
16 februari 2017 kl. 20:51
Lista~
26 januari 2017 kl. 17:56
Lista
18 januari 2017 kl. 03:16
Tråkigt
22 december 2016 kl. 00:04
Lista
21 december 2016 kl. 16:04
Ojdå
21 december 2016 kl. 03:57
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Din Mamma Civilstatus: FörlovadLäggning: Asexuell
Intresse: Teckna
Bor: Kartong
Politik: Anti-allt
Dricker: Te
Musikstil: Annat
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2016-10-14
Event
GunsAndFreckles har inte lagt till några event än.
TW Sömnproblem och Extrem Depression
Det har varit ett tag sedan ännu, mest för jag helt glömde bort att jag hade detta acc.
(varnar, det kommer antagligen bli ett långt inlägg)
Dem senaste månaderna har varit helt åt helvete. Fick mitt sista utbetalning från Aktivitetsersättningen 18nde April.
I Juni fick jag avslag från den nya aktivitetsersättningen som jag sökte, läkaren jag hade vägrade helt hjälpa till och skyllde på FK generellt. Jag blir fram och tillbaka knuffad till samtal med olika personer - Jag blir tillslut bara en "messenger boy" helt enkelt.
Fick någon slags plan att arbetsträna (går man igenom det är det större chans att min aktivitetsersättning godkänns för man provat "jobb livet") medan jag väntar på Omprövningen. Fick byta läkare, så vart tvungen att återförklara då man behöver ett nytt intyg om man ska göra omprövning.
Mitt i det hela tog jag kontakt med SOC because jag levt på familjens pengar och vill ffs kunna försöja mig själv oavsätt hur ostabil mitt mående är.
Hade det mötet igår och det verkade gå bra, dem ville bara ha lite mer information innan nästan Måndag som jag ska fixa imorgon.
Men poängen med inlägget är också att läga fokus på hur jävla ruttet jag mått av allt detta. Mina sömnproblem har blivit till insomnia, min socialfobi har förstärkts pga läkaren som legit gjorde mig rädd, kan knappt ens gå till affären längre utan att få en mini panik attack. Hela världen har blivit skrämmande för mig, plus att jag såklart VILL leva normalt, ha jobb, studera osv men jag kan absolut inte det läget jag är.
Var påväg att ta mitt liv och skära mig flertal gånger till den punkten att Jens tvingade hem mig till mina päron så dem kan ha koll på mig 24/7 och jävlar vad jag bölat. Är så trött på att vara trött och gråta.
Önskar jag kunde hitta balansen, hitta ett "motgift" mot allt detta, för det börjar bli alldeles för uttmattande pykiskt och fysiskt..