Skriver

Jag är sådan person som alltid ser hur en person älskar en annan. Hur en person är fullkomligt förälskad i någon. Har fixat ihop folk för att dem har gillat varandra och dem har inte märkt det. Men när det väl kommer till mig... Jag märker seriöst ingenting! För jag har något framför mig som säger att det inte kommer ske! Magiskt skulle jag säga att man själv inte ser det. Jag har gjort det 1 gång, men jag hade inte känslor för den killen. Men han gjorde det så tydligt att man nästan blev lite rädd. Men jag har fått höra från vänner "Den killen gillar dig" "Han är så kär i dig", men jag har aldrig vågat ta det där "steget". Antar att jag är feg? En dag hoppas jag på att jag slutar vara feg iallafall. Måste våga! Annars funkar det väl aldrig?

Sitter i mitt nystädade rum och packar inför resan som sker på Torsdag. Ska ta bussen ner lite forever alone till Malmö och sedan övernatta vid hamnen med några vänner inför att se en artist vi älskar. Därefter drar jag till pappa och är där under helgen. Sedan drar jag ännu längre ner i Skåne till min släkt och bor mitt ute på landet i en vecka. Jag "vill" inte... Hellre hemma i Gbg och gå på Liseberg! :3 Men ska få "träffa" Isac på fredagen på signering så jag klarar mig. Är riktigt glad då jag nyss fick reda på det! Och väntar på ett sms från Jasmine där jag kan berätta vilken jävla ångest jag har! Jag gjorde något dumt igår. För jag är värsta blondinen i skallen. HAHAHA min allra bästavän Daniela (Dannie) säger att jag är ett "kinderägg" bara för att jag har mörkt hår, men är blond inombords. Stämmer dock lite! Fattar typ aldrig vad folk säger och är helt "efter" oftast och typ efter en stund "Ahaaaa"... That's me! ^_^