ElliottSmith42s blogg
Kille, 25 år. Bor i Skogås, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Återkomsten- Bastumediation28 december 2020 kl. 14:35
Livlös
18 december 2020 kl. 23:11
Reptiler är svårinfiltrerade
9 december 2020 kl. 14:07
Enlightment
8 december 2020 kl. 15:07
Ett återupplivande av 2010
8 december 2020 kl. 10:21
Elaka gamergirls
7 december 2020 kl. 03:53
Likheter mellan Rock'N'Roll McDonalds & I whupped batmans ass
7 december 2020 kl. 02:57
Visa alla
Fakta
Civilstatus: ÖkenLäggning: Asexuell
Intresse: Respektive
Bor: Kartong
Politik: Anarkist
Dricker: Allt flytande
Musikstil: Annat
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2020-12-07
Event
ElliottSmith42 har inte lagt till några event än.
Återkomsten- Bastumediation
Jag har nu varit borta ett tag från bloggandet, jag har varit på en resa till att hitta mig själv och prioritera mitt eget mående före MCMEM. Denna ständiga psykiska kamp mot min egna förälskelse är svårare än jag någonsin kunde väntat. Tog min flismaskin och min enda trogna vän, husbilen Britt-Marie och åkte norrut. Landade i en stuga i Åres djupaste skogar.
Tror äntligen att jag börjar förstå mig själv och mitt egna mående och min tro mot Elliott känns starkare än någonsin. Jag har börjat meditera i bastun medans jag lyssnar Elliotts första skiva, "Roman Candle", på min LP spelare. Ett album som har fått mig att brista ut i tårar så många gånger har jag äntligen lyckats finna lugn i de melodier som fått mig på fall så många gånger förr. Dessa depressiva stämmor penetrerandes in i mitt huvud medans bastutemperaturen ligger och smeker på 89 grader och alla dessa gifter... Alla dessa gifter som jag har inom mig som har fått mig att må så dåligt äntligen rinner ur mig och jag börjar äntligen känna mig frisk igen.
Tipset för att lyckas finna sig själv är vätskebrist, att vara i ett stadie i bastun där du känner att du kan slockna när som helst och ha "Last Call" som en dov trygghet som omfamnar dig medans det långsamt svartnar.
Som ni märker så är jag ju dock vid liv... Svimmade och slog pannan i bastuaggregatet... Som en annan variant av pånyttfödelse...
MCMEM är past his prime och han kan inte bryta mig längre. Hans ord berör mig mindre och mindre, dag för dag.
Jag tar fram en flaska Stroh 80 och sätter mig återigen på bastulaven medans Elliotts ord skär djupare och djupare inom mig...
Jag förstår nu att MCMEM och Ringen inte skulle finnas där för mig när jag behöver dem som mest. Att de inte skulle ingripa om de fann mig liggandes på bastugolvet.
Elliott upprepar linen "I wanted her to tell me that she would never wake me" gång på gång medans jag känner Strohen fått mitt blod att rusa.
Men det enda jag kan höra är:
"I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me"
De kommer inte att väcka mig när jag väl försöker slockna, och det är befriande.
https://www.youtube.com/watch?v=ZOH-DI3hc6k&ab_channel=KillRockStars