Civilstatus:
Öken
Läggning:
Asexuell
Intresse:
Respektive
Bor:
Kartong
Politik:
Anarkist
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2020-12-07
Jag har nu varit borta ett tag från bloggandet, jag har varit på en resa till att hitta mig själv och prioritera mitt eget mående före MCMEM. Denna ständiga psykiska kamp mot min egna förälskelse är svårare än jag någonsin kunde väntat. Tog min flismaskin och min enda trogna vän, husbilen Britt-Marie och åkte norrut. Landade i en stuga i Åres djupaste skogar.
Tror äntligen att jag börjar förstå mig själv och mitt egna mående och min tro mot Elliott känns starkare än någonsin. Jag har börjat meditera i bastun medans jag lyssnar Elliotts första skiva, "Roman Candle", på min LP spelare. Ett album som har fått mig att brista ut i tårar så många gånger har jag äntligen lyckats finna lugn i de melodier som fått mig på fall så många gånger förr. Dessa depressiva stämmor penetrerandes in i mitt huvud medans bastutemperaturen ligger och smeker på 89 grader och alla dessa gifter... Alla dessa gifter som jag har inom mig som har fått mig att må så dåligt äntligen rinner ur mig och jag börjar äntligen känna mig frisk igen.
Tipset för att lyckas finna sig själv är vätskebrist, att vara i ett stadie i bastun där du känner att du kan slockna när som helst och ha "Last Call" som en dov trygghet som omfamnar dig medans det långsamt svartnar.
Som ni märker så är jag ju dock vid liv... Svimmade och slog pannan i bastuaggregatet... Som en annan variant av pånyttfödelse...
MCMEM är past his prime och han kan inte bryta mig längre. Hans ord berör mig mindre och mindre, dag för dag.
Jag tar fram en flaska Stroh 80 och sätter mig återigen på bastulaven medans Elliotts ord skär djupare och djupare inom mig...
Jag förstår nu att MCMEM och Ringen inte skulle finnas där för mig när jag behöver dem som mest. Att de inte skulle ingripa om de fann mig liggandes på bastugolvet.
Elliott upprepar linen "I wanted her to tell me that she would never wake me" gång på gång medans jag känner Strohen fått mitt blod att rusa.
Men det enda jag kan höra är:
"I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me
I wanted them to tell me that they would never wake me"
De kommer inte att väcka mig när jag väl försöker slockna, och det är befriande.
Att bli chokead av en silvertejps hängsnara. Vad betyder det? Ringens styrka år typ tillräcklig för att tillfredställa mig men ändå skada mig. Fullkomligt skrämmande
I mina desperata försök att infiltrera scaliecommunity så har jag gjort en upptäckt. Det verkar som att de utvecklat ännu en biologisk funktion i deras reptilhjärna... Att aldrig lita på någon.
Med detta i åtanke så börja jag tvivla på att vägen till Ringen är möjlig och om jag väl skulle nå fram till ljuset på denna mörka stig, så kanske Ringen aldrig kommer lita på mig ändå- Min kärlek kommer aldrig kunna bli besvarad helt.
Jag känner mitt hjärta spricka...MITT...I...TU
Kanske är det bäst om jag enbart håller mig till den enda jag älskar... Elliott
Men han har prövat mig och jag har trotsat min gud, vad ska jag ta mig till.
Jag har tagit.... the easy way out.
Jag känner mig splittrad, som en spegel som blivit krossad. Hur ska jag hitta vägen tillbaka?
Jag kan ha kommit till ett uppvakande... Efter mycket kontemplerande och funderande under dagen med "All the things she said" så kan jag ha kommit till en brytpunkt.
Kanske har vi alla försökt nå Ringen på fel sätt. Kanske är inte EmoCore den rätta vägen. Det må vara sant att det är lättare att se något som är ljust i en mörk omgivning men är det nödvändigt att omringa sig bland faror på denna sida dagligen? De måste ju finnas något annat sätt.
Med detta i åtanke så har jag nu riktat mitt fokus till att infiltrera scalie communityn för att nå Ringen.
Må Elliott vara med er som jag hoppas att han är med mig. Scalies är oförutsägbara, reptiler som de är. Förståeligt att Ringen hamnade där, slug och ringlig som han är.
Jag har varit så vilse i Emocores mörker. Jag har famlat handlöst efter känslan... känslan som fick en att gå upp på morgonen och att sitta på detta forum till 04:30 på en måndag haha wild XD
Har fortfarande inte riktigt kommit ur mörkret men i fjärran så glimtar något, kan det vara vi alla söker här i livet egentligen? Det som har varit ändåmålet av mitt sökande alla dessa år?
Kan det vara......RINGEN?!
Jag krälar desperat efter ljuset bland rötter och stubbar av konspiratörer och E-girls med ett mål i sikte, att få ta del av glimten...
Nu har jag nått den, det var inte det jag letade efter men det känns som ett lovande steg på vägen...
Den lesbiska intensitet slår mig som en rak höger... jag faller pladask
Mörkret omkring mig börja ljusna och jag kommer ihåg vad Ringen alltid sa:
?Livet är inte värt att leva utan en flismaskin.?
Druknande i mina tankar kippar jag efter luft och att återigen nå ytan... då hör jag det igen... dessa ljuvliga kvinnliga stämmor som har tröstat mig i mina mörkaste tider här på EC...
Det är så tråkigt att det finns så många elaka gamergirls på denna siten som måste livnära sig på att trycka ner nykomlingar. Det är inte lätt för dem att komma in i den här branschen och de behöver allt stöd de kan få. Om de försöker lämna så ska man stötta dem till att fortsätta och inte säga åt dem att försvinna.
Det var bättre förr... EC är inte som det en gång var. Det är bara massa elaka människor här som mobbar MCMEM :( Tänker ringa till BRIS tbh.
Det enda vi ville göra var att sprida lite kärlek här men sen kommer dessa #1 blodsugarna och börjar mobba oss :( Världen är inte som den gång var, det är förmodligen en av dessa anledningar som skapade covid.
Slutligen så tycker jag att man inte ska ha vulgära namn som t.ex namn på små könsorgan *host* *host*
Det finns tydliga instrumentella likheter mellan låtarna ovan, hur basgånger går och användningen av precussions samt rytmiken och betoningen i refrängen dock så är det en tydlig skillnad i tempo mellan låtarna. Det finns även fler inte så självklara likheter som kan dras.
Känsla: Båda låtarna är grundade i hat men även i kärlek. I RnR McD så uttrycks ett tydligt hat för McDonalds och att konsumering av deras produkter resulterar i övervikt.
McDonald's will make you fat
They serve Big Macs
They serve Quarter-Pounders
They will put pounds on you
McDonald's hamburgers are the worst
They are worse than Burger King
A Big Mac has twenty-six grams of fat
A Quarter-Pounder has twenty-eight grams of fat
I "I Whupped Batmans ass" så uttrycks en frustration om hur Batman har varit enerverande genom att kalla Wesley för "A bum".
Symbolik: I Whupped Batmans ass så kan Batman vara en symbol för ett ex eller någon som har gått en på nerverna, Wesley i fråga kan ha varit i ett abusive relationship och behövt ta tag med våld i konflikter som skett med hans tidigare älskare.
I RnR McD kan snabbmatskedjorna vara symboler för hur olika människor kan vara av nytta för en. T.ex man vill inte ha en McDonalds som enbart lägger vikt på ens axlar och skapar problem utan man letar egentligen efter en Burger King i livet. Wesley nämner även att "McDonalds is a place to rock" vilket kan betyda ett McDonalds representerar människor som är mer vilda och oförutsägbara och farliga för en. Wesley nämner att McDonalds har bra musik men dåliga burgare och det kan vara en direkt koppling till en kvinna som ser bra ut men som har dålig personlighet och insida.
Slutligen så är båda dessa verk av världsklass och att ge en bedömning om vilken som är bäst är omöjligt att göra. De heta erotiska uttrycken och smärtan i Wesley röst i "I whupped batmans ass" är otroligt fångande och lättheten i "Rock'N'Roll McDonalds" är humörshöjande och kan alltid få ens sämsta dagar att vända till bra.
