Mardrommar kan vara väldigt konstiga

Drömde konstigt häromdagen....

Hamnade i nån slags mardröm, var hemma i mitt hus med mamma, hörde en massa saker som slängdes runt och snabba fotsteg. Jag stod med mamma i hallen o hörde detta nedifrån. ”Nu sticker vi, det är ett spöke i mitt rum o är arg” sa jag typ. Gick upp för att hämta lite saker som jag skulle ta med mig, allt var nerrivet från väggarna det var klösmärken och det var en text inristad med skrivstil på min byrå, allt var huller om buller. Jag gick med armarna framför mig, försökte att vara lugn ”jag ville inte reta upp er, ville bara ha det bra, hämta mina saker.. blabla” tog mina saker o sprang ner. Sms:ade att min killkompis skulle komma o hämta oss, eller så skulle vi ta bussen. Sa till mamma att allt var upp o ner i mitt rum, det stod något skrivet som jag inte ville läsa. Vi sprang ut där satt killen i en stor bil/van o väntade, blev glad över det. När vi precis kommit ut genom ytterdörren så började spöket springa ner för trappan, det var en vacker kvinna, jag glömde bort att vara rädd för en sekund o sa bara ”det är ju du…” hon skrek nåt om att vi/jag hade gjort henne verklig/synlig och sedan blev det lite mörkt. Jag kommer ihåg att jag satt i bilen iaf men killen var inte glad längre han var sammanbiten o numb liksm, spöket var med i bilen inte mamma.
Plötsligt var jag hemma hos spöket, jag fick inte gå ut, inte ringa, inte göra nånting jag var fast hos henne. Hon var vår ”mamma”. Killen vaktade mig. Jag försökte få dit socialen, de var där o bara ”ja så du säger att hon som är chef över socialen (typ) missköter sig” jag skrek o sprang ut. Pratade med han som alltid dök upp tror jag. Sprang o sprang, skulle leta rätt på mina vänner o skaffa hjälp. Sprang till skolan, ”var är Mikael?” ropade jag, han stod där, såg inte alls ut som han brukade göra var mkt tuffare med tuppkam o var tyken o bara ”öh jag känner inte dig, haha”, hela gänget var splittrat o annorlunda vet inte om de ens kände igen mig.

Jag o Anna var fast i ett litet typ badrum på en fest, först kom det in en massa hundar eller nåt, vi skulle klara av en uppgift att sjunga eller med tecken visa en döv tant vad hon spelade på ett piano. Som vanligt i drömmar kunde jag inte hitta texten, en massa papper, och mindes bara små delar av texten. Började tillslut att konduktera med armarna. Vet inte hur uppgiften gick faktiskt. Minns inte vad som hände efteråt.
Jag försökte lura i han att jag trivdes där i huset med kvinnan, jag önskar bara att jag kunde sitta nånstans o skriva ifred. Först blev han helt allvarlig o bara nej det fattar du väl att du inte kan vara då rymmer du ju. Tillslut lyckades jag iaf ta mig ner till det här rummet i källaren, fönstret stod lite öppet så jag kröp ut, spraaaaaaang. Sprang genom hyringa. Kom fram till ett ställe där jag o gruppen brukade hänga efter skolan o så, som en bokhandel typ. Jag sprang runt där inne, alla verkade numb helt borta, gick fram till en tjej hon kände igen mig hennes ögon blev vanliga och hon tittade på mig, jag blev sssååå glad, hon måste ju kunna ta mig härifrån o få mig tillbaka igen. Vi var glada o ”firade” . Spökena typ hypnotiserade henne att gå in i badrummet och såga av sig benen, jag kunde inte ta mig in skreeeek osv men hon var liksom borta igen. Jag var helt förkrossad. Såg att han o andra vakter gick runt där inne o letade efter mig. Jag smög bort mot hissen, desperat, två killar gick emot den också, jag gick fram o bara ”Ursäkta det här måste låta konstigt men känner du igen mig?” ”vi har träffasts förut” Han bara tittade tomt på mig o ”nej”. ”Jag gick på centralskolan obrukade hänga här med er” den andra killen vaknade då till hans ögon gick från svarta till blåa och bara ”Ja jag känner igen dig!” okej vad bra du måste hjälpa mig ut härifrån! Jag tänkte att förtrollningen måste brytas om jag hittade någon som kände igen mig o mindes. Sen minns jag inte vad som hände. ...

Borde göra film av mina drömmar eller nåt...