Borta?

Har inte varit inloggad på jävligt länge.. Det har inte blivit så bara, mest för att det hänt massa saker.
Mitt underbara jävla självskade beteende har släpat sig upp till ytan igen.
Mest för att människor är svin, vet fan inte vem som går att lita på.
Fast det jobbigaste är nästan att vi inte har någon respekt alls. Folk har kommit fram till mig och frågat rätt ut om varför jag skär mig, som om det inte vore något alls. Det gör fan så ont, även om det inte verkar som en big deal. Dom började fråga någon vecka innan jag började igen, det var kanske det som ledde till att det började, har ingen aning, seriöst. För en kväll satt jag där med rakbladet och nålarna igen. Fuck.
Anledningen till att folk undrar är väl för att jag inte ser ut som en sån människa? För att jag ser ut som en av dom tjejerna som strular med alla, alltid är på fest. Folk vet vem jag är.
Jag har inte valt den jag är, jag blev tvingad på mig det.
För innerst inne lyssnar jag fan inte på fucking fjortisdunk, jag är ju för fan uppväxt med Thåström, KSMB och Ramones bland annat?
Mina föräldrar lärde mig från grunden att det var jag som bestämde vem jag var. Men vi lever i ett sjukt samhälle, jag blev alltid kollad snett på, för jag stod upp för min åsikt och klädde mig som jag ville.
I slutet av sjuan fattade jag till slut varför jag hade så få vänner. För att jag var ju störd?
Jag hade aldrig druckit, aldrig rört en cigg, aldrig vart på fest?
Det ändrades ju, sommarlovet till åttan drog jag mina första munbloss och drack gn, men det var inte förän i åttan som jag började snatta från morsans och farsans spritskåp.
På vårterminen i åttan började jag röka på riktigt, hade alltid ett paket cigg i fickan, kanske för att jag behövde visa mig "tuffare" än min före detta bästa vän. Hon började hänga med raggare, drack väldigt ofta.
Vi blev vänner igen sista dagen innan sommarlovet. Hängde hela sommaren, jag höll på att förlora mina äkta vänner.
Hon fuckade upp nu i höstas, det var det jag skrivit i de andra blogginläggen.
Jag och en av mina nu närmsta vänner funderar på att ta kontakt med Socialen angående min föredetta bästavän, hon dricker allt för mycket, varje helg, vardagar händer också. Särskilt nu på lovet, hennes mamma reagerar inte, även om hon vet.
Och nej det är inte synd om henne längre, för så som hon bettet sig mot mig, mina vänner och andra människor runt omkring är fullständigt respektlöst.
VIsst, jag dricker. Men knappast varje helg, visst jag röker, men jag har inte köpt ett paket cigg på ungefär ett halvår.
Så har försökt reda ut vem jag är egentligen.
Jag är inte punkare, fjortis, emo eller vadfan.
Jag är väl lite av varje, jag är jag. Folk blir chockade när dom får veta att jag gillar "Bring Me The Horizon" och "Justin Bieber".
Jag gör aldrig klart något, allt lämnas halvdant.
Det har aldrig tagit ortentligt slut med någon i mitt liv, människan har alltid hängt kvar lite halvdant efteråt. Eller så är det kanske jag som håller fast i allting? För jag är så sjukt rädd att förlora det.
Men en sak som är säker, dagen innan jag går på sommarlov och avslutar mitt kapitel i nian, går ifrån min lilla äckliga stad till något större. Så vet jag att jag vill avsluta en sak. Och det är min föredetta bästa vän, hon som gjort mitt liv till ett helvette, som har kastat mig i skit, som har skrikit hora efter mig, som snackar skit om mina vänner. För det är något jag inte vill ha släpandes efter mig, det är något som måste avslutas för att jag ska kunna dra här ifrån.