ett helvete på senast

Vissa undrar vrf jag tog bort tex. sociala medier, slutade skriv helt och hållet till vissa, tre stycken känner till lite grann nu men tror ändå jag "dissar" dom av någon dum anledning. Jag vill bara börja med att skriva att jag är nog den människan jag tycker minst synd om, jag kan prata om hur mycket jag vill skära upp mina armar, prata om hur mycket jag vill dö som om det inte vore något. Totalt iskallt.

Sen 2016 började i princip så har jag fått kontakt med pysk akutmottagning, psykologer, kuratorer och massa terapier. Jag har haft väldigt jobbigt, att vissa inte fattar det och tycker synda om sig själva kan ju slänga sig i väggen. Hur självisk får man va om man seriöst blir arg på någon som är så nära att tappa greppet och är totalt inlåst?? Jag vill inte skriva det här för att varken få uppmärksamhet eller tycka synd om mig själv. Skriver det här till nära och kära samt det motsatta för att ni idioter ska få in lite vett i skallen. Tack.