Äntligen

Min närmsta vän kommer till Stockholm under helgen och det känns så jävla härligt, få slå på norrbaggen lite och snacka skit. Skämt åsido, känns så otroligt skönt då jag som mest behöver det, har inte haft någon riktig motivation på senaste, bråk här och där och sen hade musiken skitit sig totalt. Men ni vet när man är på botten och från ingenstans dyker all den lycka upp du behöver just då? Det känns otroligt jävla bra iaf.

Från att i princip lägga av med musik helt jobbar jag nu på feta låtar tillsammans med Andres och en nybliven vän vid namn Emmie! Världens gulligaste tjej jag träffat, så otroligt fin och bra vän med en fantastisk sångröst. Pluggar som fan nu och ska till fjällen nästa år för att få bartender-utbildning vilket är hur ballt som helst?? Kunde inte vara lyckligare för att vara ärlig. Sen att min polare kommer till Stockholm under helgen känns helt otroligt, känt honom i åtta jävla år och fan vad vi har haft det upp och ner men ändå står vi så jävla nära. Helt sjukt.

Har liksom på senaste haft så jävla trist i mitt liv, ingenting händer och allt känns som det bara står stilla utan några kontakter vid sin sida. Vet inte riktigt vad som hände med alla jag kände för drygt ett eller två år sedan, hade minst 200 personer jag höll kontakt med och hade jävligt najs och sen bara försvann alla typ från ingenstans. Men shit happens, är fett glad med dom jag känner idag istället för dom här falska rövhålen som man kände haha. Men nu är det väll typ nya tag och fuck resten typ, har fett mycket jag måste göra framöver och det känns fan näjs, ska nog inom kort släppa ut en cover också vilket kommer bli fränt.

Vet inte riktigt om någon bryr sig om det här inlägget eller så men det är väll upp till var och en i guess, fuck it bryr mig inte ens längre. Nu blir det och slå på strängar samtidigt som man inväntar Andres. Bye fuckers.