Tankar

Jag önskar att jag kunde säga att allt kommer ordna sig.
Att allt ska bli bra.
Men det kan jag inte.
Det skulle vara en lögn.
Jag hatar lögnare.

Jag berättar detta, men inte på grund av att jag vill.
Utan på grund av att ni måste förstå.
Jag kanske verkar vara en glad tjej.
Verkar inte ha några dåliga dagar.
Det är fel.

Jag gråter mig till sömns varje natt.
Jag vaknar trött varje tidig morgon.
Jag har alltid ett falskt leende på läpparna.
Och inuti mig...
Det känns som om jag har svalt krossat glas.

Jag blöder och blöder, men ingen tycks se det.
Ingen verkar bry sig.
Så varför ska man själv då bry sig?
Det tjänar inget till.
Livet är som det är.

Mitt stannar alltid på ruta ett.