Deadangel88s blogg

Jag önskar att jag kunde säga att allt kommer ordna sig.
Att allt ska bli bra.
Men det kan jag inte.
Det skulle vara en lögn.
Jag hatar lögnare.

Jag berättar detta, men inte på grund av att jag vill.
Utan på grund av att ni måste förstå.
Jag kanske verkar vara en glad tjej.
Verkar inte ha några dåliga dagar.
Det är fel.

Jag gråter mig till sömns varje natt.
Jag vaknar trött varje tidig morgon.
Jag har alltid ett falskt leende på läpparna.
Och inuti mig...
Det känns som om jag har svalt krossat glas.

Jag blöder och blöder, men ingen tycks se det.
Ingen verkar bry sig.
Så varför ska man själv då bry sig?
Det tjänar inget till.
Livet är som det är.

Mitt stannar alltid på ruta ett.

Du sårade mig djupt.
Men jag ska inte fälla fler tårar.
Inte på grund av dig.

Du är ute ur mitt liv.
Ute ur mitt huvud.
Ute ur mitt hjärta.

Du är inte värd en plats där.
Det har du aldrig varit.
Du är fullständigt raderad.

Jag har en miljon personer som är bättre än du.
En miljard personer jag skulle vara hos istället för dig.
En biljard personer som väntar på att få den chans du fick.

För mig är du död och kommer alltid att vara det.
Jag är stark och ska visa att du inte vinner över mig.

Du är död.
Jag är stark.
Jag vinner.
Du förlorar.

Ni försöker hjälpa mig
Ni bär mig på en bår för att jag
ska få en paus I allt kämpande
Men det kommer att komma en dag
då ni inte längre finns hos mig
En dag då jag måste kämpa själv
En dag då ni ställer ner båren
och förväntar er att jag ska klara mig själv
Ni tror att ni hjälper mig
men jag orkar inte kämpa
För varje steg ni går
med mig på båren
blåser en del av mig bort
I form av ett sandkorn
Under tiden som ni bär mig
förvandlas oasen runt er till en öken
Och när dagen kommer då ni ställer ner båren
kommer vägen ni vandrar inte att bestå
av något annat än sand
Det ni går på är det ni kämpat för
Det ni går på är delar av mig
Ni har varit så fokuserade
på att få mig att fortsätta kämpa
att ni inte sett att jag förfallit under vägen
och att när det verkligen är dags
har alla delar av mig blåst bort
och jag är inte något mer
än sandkorn I öknen

Jag sitter i mitt rum
det är mörkt
lamporna är släckta
ljuset som finns kommer från himlen
jag kollar ut genom fönstret
jag ser månen högt ovanför
den trängs där bland allt annat
trots det är den vacker, unik
sån är inte jag

Omvärlden försvinner
sakta men säkert
och kvar är jag
och mina ord till månen
månen är kall och ensam
men den ger mig värme och trygghet
tänk om man var så
tänk om man var som månen
Vacker och unik