Fuck

Hur faan har jag tänkt nu?
Vad ska jag göra i sommar när jag inte kan ha kofta eller långärmat hemma?
I skolan bryr jag mig inte vem som ser, men mamma tror att jag har slutat..
Om hon får veta kommer hon att blir sur för att jag alltid säger att jag mår bra, och hon kommer börja med sitt snack om att jag måste prata med någon igen..
Usch, min första och enda "psykolog" på 'BUP' var as läskig och fick mig bara att må sämre, stod knappt ut 3 gånger..

Vill inte att min familj ska få veta, men hur faan ska jag göra då?
Känns ganska omöjligt, men ännu mer omöjligt att sluta.

Gahh!!
Varför började jag ens?

Och varför fanns det ingen som brydde sig tillräckligt för att stoppa mig...?

Detta kommer inte sluta särskilt bra...