Civilstatus:
Singel
Läggning:
Osäker
Intresse:
Musik
Bor:
Kartong
Politik:
Hemligt
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2013-09-15
Hur faan har jag tänkt nu?
Vad ska jag göra i sommar när jag inte kan ha kofta eller långärmat hemma?
I skolan bryr jag mig inte vem som ser, men mamma tror att jag har slutat..
Om hon får veta kommer hon att blir sur för att jag alltid säger att jag mår bra, och hon kommer börja med sitt snack om att jag måste prata med någon igen..
Usch, min första och enda "psykolog" på 'BUP' var as läskig och fick mig bara att må sämre, stod knappt ut 3 gånger..
Vill inte att min familj ska få veta, men hur faan ska jag göra då?
Känns ganska omöjligt, men ännu mer omöjligt att sluta.
Gahh!!
Varför började jag ens?
Och varför fanns det ingen som brydde sig tillräckligt för att stoppa mig...?
JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE! JAG ORKAR INTE!
Har levt på en passionsfrukt och 2 macaroons idag
känns hälsosamt
eller?..
Kanske är därför jag får ångest attacker, men den är borta nu, så nu mår jag.. inte bra, men bättre, det är det jag hatar
att det kommer o slår en så jävla hårt..
Men bättre än att jämnt må sådär..
Mår verkligen inte bra, ena stunden tror jag att jag tagit mig igenom allt, andra känns det som att jag är tillbaka i 2012
Jag tänker mer och mer på den dagen..
Allt påminner om sånna stunder nu igen, jag vill inte tänka på hur jag mådde, vad jag gjorde, vem jag var, hur jag satt på motorvägen mitt i vintern..
Jag hatar allt, igen..
Jag hatar motorvägen, jag hatar poliserna som tvingade mig till bup och tvingade mig att ta deras nummer, tog min telefon för att kolla fall jag ljög..
Varför raderar jag aldrig mina SMS när jag behöver det?
Jag hatar att må såhär, jag hatar att tänka såhär, jag hatar livet (plz kill me now) men mest av allt hatar jag mig själv..
Jag hatar den jag blivit, allt jag någonsin velat var att leva ett normalt liv, med iallafall en vän, men alla sviker..
Har hittills inte haft en enda riktig vän..
Kommer nog aldrig få någon heller..
Jag vill festa, bli full, skämma ut mig och göra saker jag ångrar dagen efter..
Men jag är ju bara den patetiska tjejen ingen lägger märke till, den som alltid går ensam, som alltid är deppig men säger att hon mår bra, ler och försöker dölja det liv hon lever, så folk slutar bry sig, om man sätter sig i sitt hörn och försvinner in i sig själv varje dag hela sitt liv glömmer folk en, man blir osynlig, de bara går förbi utan så mycket som en blick.
Varför kan jag inte vara som alla andra?
Varför är det ingen som vill vara med mig, som accepterar mig för den jag är?
Varför blir jag aldrig bjuden någon stans?
Varför är alltid alla andra upptagna när man vill hitta på något?
Varför är det aldrig någon som ser mig?
Jag går på en skola med över 1000 pers, varför är det inte en enda jävel som lägger märke till mig?
snackar med mig?
frågar hur jag mår?
bryr sig?
Bara tillräckligt för att jag inte ska vara ensam jämnt..?
Jag går på en skola med över 1000 pers, varför känner jag mig övergiven, som den mest ensamma, mobbade, utstötta missfoster som någonsin existerat?
Jag orkar inte, vill inte!!! S
nälla hjälp mig, jag vill inte detta, vill bara att någon ska ge mig en kram, säga att allt kommer att bli bra, finnas för mig, få mig att vilja leva igen!!
Är det för mycket begärt?
Jag har försökt ta självmord 6 gånger, jag vill inte att det ska bli 6
Jag vill inte göra så mot min familj, jag vill inte göra så mot min släkt
En 1-åring som aldrig kommer att minnas sin moster, traumatiserade 5- och 7-åringar som förlorat sin moster, som förlorat den som kom och hälsade på någon gång per vecka.
13-, 18-, 24- och 30 åringar som förlorat sin syster som de retades med ibland, men som de älskade och saknar, föräldrar som skyller på sig själva när de förlorat sitt barn som betydde lite extra, som knappt överlevde födseln, som de var så tacksamma för att hon överlevde..
De kommer att skylla på sig själva för att de inte ingrep mer än de gjorde när de hämtade henne från vägen, såg hennes sönderskurna armar och ben, som alltid visade tydliga tecken på att hon aldrig slutade, som hon lovade
Hon som alltid försökte vara snäll och göra alla nöjda, hon som ljög när poliserna kom och sa att de blivit skickade av flickans kompis syster för att flickan skrivit till sin "kompis" som skrev till sin syster som ringde polisen och sa att flickan tagit massa tabletter, så poliserna fick föräldrarna att gömma tabletterna för att flickan inte skulle göra det igen, och flickan levde ett pinsamt liv med många saker som påminde om de val hon gjort
Jag varken kan eller vill göra så mot dom, så snälla hjälp mig!!
Brukar sitta tyst och stirra rakt fram när folk snackar om jobbiga saker, men ibland kan jag inte hantera situationen, som idag.. Jag fick panik och sprang därifrån och nu har jag ingen förklaring att ge dom och de e säkert skit sura.. Varför ska detta alltid förstöra mitt liv?!
Allt jag vill är att lyssna på musik, men nej nej istället ska man sitta och lyssna på en jävla föreläsning om växter av en dryg lärare som har aggressionsproblem -.-
