Energin från ett brustet hjärta.

Det är sant som man brukar se..
När ett förhållande tar slut, då bryter gråten och förtvivlan ut. Det är aldrig roligt att känna en bit av sig själv försvinna.

Jag avskyr det, men samtidigt välkomnar jag det..

Att känna ett sådant hat/besvikelse, att bli deprimerad, få ens energi sippra ut mellan sanden och det enda du känner för att göra är att skricka!

Men till vilken nytta... Dagen du minns kommer aldrig bli som förrut. Minnen, ångesten och den oändlighet du spenderat för att hitta fel och som får en att känna sig värdelös.

Det brister... ingen verkar förstå dig, du vill att folk ska förstå men det finns inte ord nog för att förklara.
Hur mycket man än försöker, ju mer känner man sig ensam.

Vart ska ens energi ta vägen som du hade reserverat för någon annan...