Jag måste bryta mig fri!

Just nu så önskar jag att jag inte existerade. Smärtan är för stor, för djup. Jag är så innerligt trött på människor. Jag kan knappt ens finna några ord för hur jag verkligen känner mig just nu. Jag känner mig trasig, död inombords. Jag är så trött för att bli dömd och missförstånd pga jag är annorlunda. Jag är inte som dig. Du är normal. Det är inte jag. Jag är trött på det. Trött på att känna mig utanför, känna mig som en utomjordning bland andra människor vilka jag än umgås med eller vad jag än säger/gör. Detta dödar mig varje dag, lite till inombords. Detta måste jag fort få ett stopp för. Annars kommer jag snart psykiskt gå under. Jag vill inte leva längre. Inte på det här sättet. Nu gäller det. Mellan liv och död. Antingen så fortsätter jag att dö varje dag eller så måste jag börja leva. Problemet är att jag har ingen aning om hur man börjar att leva, jag har bara lärt mig att få överleva pga min bakgrund. Mamma som misshandlade mig som barn, pappan som övergav mig och nu min syster som är extremt respektlös mot mig och har hotat med både de ena och de andra. Dålig familj, dålig karma. Trött på det här. Något måste förändras. Jag kan inte leva såhär längre. Är så sårad och kränkt. Många blir/känner sig mobbade i skolan, på arbetsplats osv. Jag personligen? Jag blir "mobbad" och kränkt utav min familj. Jag önskar att det kunde få ett slut, det måste få ett slut. De kan inte göra såhär mot mig. Såhär mycket skit kan jag inte ta längre. Man kan inte bara trampa på mig, åtminstone inte utan några konsekvenser. Nu tror jag att den "överdrivna översnälla jag" dog idag. Det måste bli ett nytt kapitel. Ett kallare, hårdare, tuffare jag. Annars så kommer dom att döda mig. Jag måste bryta mig fri.