"Nej jag använder smink för min egen skull"

Nej din jävla hycklare. Du använder inte smink för "din egen skull".

När du ska träffa dina vänner och du likt en vana sätter dig vid spegeln medan du fiskar upp din dyrbaraste mascara från din -alltid till hands- handväska för att lägga på ett lager med svart färg på dina ögonfransar, finner du då att du gör det "helt för din egen skull" medan du "skiter i vad andra tycker"...
Ge dig.

Men jag ska inte kasta sten i glashus! Själv ägnar jag minst de sista två timmarna, för att sedan slänga på mig de finfina partykläderna och rusa ut ur huset för att hinna med bussen som ska ta mig till den där festen inne i stan går, med hårspray, kajalpennor, puder i högsta hugg för att få till den där "perfekta looken" som alla kvinnor verkar ha nuförtiden som män tydligen ska finna vara det mest attraktiva i det här äckligt ytliga samhället...

För ja, skulle jag spola tillbaka tiden, vi säger för skojs skull att jag väljer att strunta i att sminka mig, tar på mig mina slitna byxor , dem som jag då och då går runt i stallet med när jag inte orkar byta om.
Jag skulle känna mig så fruktansvärt obekväm. Min känsliga hy skulle ju inte vara dold bakom ett lager krämer, inte heller skulle mina ögon vara omringande utav olika färger som skulle få mer liv i mitt bleka ansikte som kan få mig att se sjuk ut. Å nej.

Men det är ju det ansiktet som är mitt "verkliga jag" bakom den lömska fasaden som mina dyra produkter bidrar till att fixa.
Nej folk skulle istället tro att jag är en slarver. Att jag inte bryr mig om mig själv, att jag inte "tar hand" om min kropp.
Med handen på hjärtat hade jag nog även ändrat personlighet. Jag hade känt större osäkerhet, nervositet, ja mitt självförtroende hade definitivt packat resväskan och tagit semester tills jag hade varit själv, i trygghet... bortom alla blickar.

Nu vill jag dock lägga en stor vikt på att säga att folk som med stolthet och ryggrad går utan smink är nog de vackraste. En dag ska jag också våga.
Jag vill även säga att till alla ni som klamrar er fast vid er lilla åsikt om att ni fortfarande använder smink "för er egen skull" får gärna behålla den tanken. För all del, ingen hindrar er.
Jag anser bara att det är värt att fundera på ifall ni fortfarande hade lagt ner timmar om ni hade blivit placerade i en sits där ingen kan se er, ni har inga modeller eller ideal att slåss mot för uppmärksamhet, ni har ingen som ger blickar eller skulle se hur ni såg ut. Det vill säga;
Ni skulle vara den enda personen som skulle veta om ditt utseende och har samtidigt då aldrig sett någon annans utseende heller. Känns det verkligen fortfarande lika självklart att lägga på lager efter lager utav färger i ansikte? ... ;_;