Mycket arg faktiskt och ensam

Helt plötsligt känner jag mig gammal. Har märkt hur folk omkring mig flörtar hej vilt, tar hem den ena efter den andra som alla lämnar på morgonen.... Jag kan verkligen inte?
Ja, att man blir uppvaktad då och då händer men jag skulle inte kunna sänka mig till att ta "första bästa" som kan tillfredsställa mig. Nej jag behöver (kräver) någon som faktiskt kan ha en plats i mitt liv och då har jag självklart genast krav som den jobbiga människa jag är.....

Förutom alla de vanliga titlarna "han ska vara rolig, gullig, snäll, smart, attraktiv, vill ha/har katt eller andra husdjur, gilla spel/film, ha humor etc..." Är jag nästan mer insatt i att han ska verkligen ha förståelse för mig, samhället.. Jag tror det jag söker är nästan lite utav en "tänkare".

Eller?...
Det kanske är för mycket att be om när man säger att man vill ha en person som man kan föra vettiga konversationer med. Och med detta menar jag även, är det för mycket att begära att förvänta sig att folk nuförtiden är öppna för att se saker ur olika perspektiv och synvinklar?

Som ett exempel, jag har nämligen många nära och bekanta som inom de senaste åren gått ut gymnasiet och nästan dem alla är arbetslösa och bor hemma etc. Vad dem dock (nästan) alla delar är dessa två åsikter (Obs, detta är i MITT och utifrån mina erfarenheter)
1. "Jag har inget jobb för invandrare tar alla"
2. "Det är så jävla orättvist att vi get pengar till invandrare som sitter och inte gör ett skit"

Allvar? På fullt jävla allvar?
Och överallt spyr de ut meningar som börjar med "jag är ju inte rasist men ..... "
De använder utan att ens själva reagera ord så som blatte, neger, tattare och jag undrar bara, hur tänker man?
Tillochmed min mormor sitter och gnolar om att i plötsligt har "för många som kommer hit" och jag blir illamående över tanken att hon befinner sig i min släkt.

Men den här främlingsfientligheten verkar ju bita sig fast i folk som tatueringar, som om det är normalt att tycka och hålla med om att "neger är ett ord vi kan använda oss av utan några konsekvenser för det är vi ju uppvuxna med och det var ju bättre förr" Ja det var ju så jävla mycket bättre förr.

Att folk är så respektlösa för förändring och inte kan adaptera sig till samhället??? "Nej men så har jag alltid gjort/sagt" Har det någon betydelse?
Tänk ifall de första som började skriva på pergamentrullar blev stoppade utav sina medmänniskor som sagt; "nejmen vafan, sådär har vi aldrig gjort. Lägg av omedelbums"

Fast vad vet jag, kan lika gärna vara jag som har för höga krav på dagens samhälle och alla de (få) "män" som jag vill ska ta tummen ur röven och mogna till först innan de försöker sig på att flörta hej vilt med en extremt osocial tjej :3