Mitt första inlägg, mitt första problem

Första inlägget! Har aldrig skrivit förut för jag har aldrig haft något att skriva om, men just nu känner jag att jag har en massa att skriva om.

Jag har (som säkert många andra har) problem som ger mig väldigt mycket ångest. Har jag inget att göra (vilket jag ofta inte har) så sitter jag och tänker på alla dessa jobbiga saker. Det går inte att rå för! Så nu vill jag få ut alla mina tankar genom att skriva här. Anledningen till att jag skriver detta är för att jag vill få ut mina känslor och höra vad andra tycker och tänker. Jag pratar redan med en psykolog, men ibland är det ganska lång tid emellan våra tider och under den tiden hinner jag bli deppig och känner att jag måste få ut det. Så tyckte det bästa var att skriva här :) Vet inte vad andra kommer tycka, men jag hoppas att någon läser och kanske till och med skriver något för att hjälp till... Eller i värsta fall bara jävlas.

Så... Mitt första och antagligen största problem är alkohol. Och nej, det är inte som ni tänker. Jag är inte alkoholist. Tvärtom! Jag är nykterist! Och jag hatar alkohol... Väldigt mycket. Jag känner obehag när jag är nära folk som dricker, jag tycker det är riktigt löjligt att folk hela tiden säger att alkohol inte har någon betydelse och sedan är det det enda de pratar om eller det enda de ser fram emot när de ska på fest. Jag tror inte på att alkohol är gott. Jag vet att folk säger det, men jag tror inte på det. Jag tror man bara gillar vad alkoholen gör med en och man får då för sig att det är gott.
Mina vänner, som festar ganska mycket, tycker detta är riktigt jobbigt. Vi har haft flera argumentationer och det är samma sak varje gång: de tycker att jag är respektlös och jag tycker de är respektlösa. Jag har kommit ganska långt med detta problemet om jag får säga det själv. Nu kan jag i alla fall till viss grad umgås med påverkade människor utan att komma med en taskig kommentar, och ändå så påstår mina vänner att jag inte har förändrats alls. Jag skulle säga att det är jag som förändrats mest, men det har inte dem. Ibland verkar de inte alls tänka på att jag tycker det är jobbigt. De pratar en massa om alkohol och dricker en massa alkohol, utan att fråga om det känns okej för mig. Nu menar jag ju såklart de stunderna då jag är med, annars bryr jag mig inte. Jag hade ju uppskattat om de på något sätt visade lite respekt och frågade om det var okej att de tog med alkohol eller något. Eller om det för en gång skull frågade om vi kunde gå ut och fika istället för att fråga om vi kunde gå till en bar.
Jag fick panikanfall på en födelsedagsfest en gång för att det tog fram vodka. Det var första gången jag var i närheten av det och såg mina vänner dricka något så starkt. Så det sprack för mig! Jag brast ut i gråt! Några dagar efter festen frågar mina kompisar vad som hände och varför jag reagerade så för enligt dem var det en onödig och överdriven reaktion. Såklart de tycker det! Alkohol är helt normalt för dem! Men inte för mig! De förstår inte att det är jobbigt för mig och tycker då att allt jag göra och säger om alkohol är överdrivet.

Jag vet ju inte vad ni andra tycker, men om någon läser detta så kan ni alltid skriva något. Vad ni tycker och tänker och vad man kanske kan göra åt det. Jag skulle uppskatta det :) Det blir nog inte mycket mer nu om mina andra problem. Känner jag att detta gör någon nytta så skriver jag nog mer. Annars blir detta mitt första och sista inlägg.