Det var vad en vän sa till mig. Och ja, det kanske stämmer. Jag är absolut inte homofob, utan det var alkohol vi pratade om (som vanligt).
Detta var egentligen rätt länge sen det hände, kanske två månader sen, och det har hänt MYCKET under dessa månader. Men jag bara kom att tänka på det min kompis sa om att mina tankar mot folk som dricker alkohol påminner om de tankar som homofober har mot homosexuella. Först höll jag inte alls med om det, men nu börjar jag inse att det finns vissa likheter.
Det är inte så att jag hatar ALLA som dricker alkohol. Det var kanske lite så innan, men inte längre. Det jag inte tål nu är folk som:
1. Pratar/skämtar för mycket om alkohol
2. Dricker för mycket
3. Pratar om att bli fulla
4. Påstår att de dricker för att det är gott men alla varför de egentligen dricker
5. Får allt att kopplas till alkohol, t.ex. ska någon ha fest - Alkohol! Ska man träffas - Alkohol! Någon fyller år, vad ska hen få i present? - Alkoholrelaterade grejer!
Det som är synd är att det är rätt många som gör dessa saker och tyvärr så stör det mig. Det slutar oftast med att jag dömer folk och får ångest. Så jag antar att det påminner en aning om homofobers tankar. Jag önskar att jag inte tog ut mina känslor och åsikter så mycket på andra människor som jag gör nu. Jag önskar att folk inte tog det så illa. Jag önskar att folk kunde förstå mig mer. Men jag tycker om de åsikter och tankar jag har och jag tycker inte någon ska tycka synd om mig för dem.
Jag reagerar ganska starkt när folk dricker och folk undrar ofta varför jag ser alkohol som en stor grej. Hur kan man inte se det som en stor grej? Det finns flera bevis för att det är det!
1. Det största och mest kända beviset: det finns en åldersgräns för när man får dricka och köpa alkohol.
2. Alkohol är ett gift och därför finns det en massa regler och förbud. T.ex. att man inte får köra bil.
3. Alkohol kan förändra personer rätt mycket och det kan leda till händelser som aldrig hade hänt om man var nykter.
4. Det måste stå på drycken hur mycket alkohol den innehåller.
Det finns säkert fler saker som göra alkohol till en stor grej. Jag tror de flesta vet vad alkohol kan göra och att det kan vara farligt och därför känner jag att det räcker med att säga att det är ett gift.
Så efter att jag hade skrivit gårdagens inlägg, får jag ett sms i den här gruppen då som får mig att misstänka att de har pratat i en annan chatt. Jag frågar om det var så och ja, det var det.
Jag blev faktiskt väldigt chockad. De har aldrig gjort så förut och aldrig varit så tydliga med hur de respekterar mig. Så jag tackade dem.
Jag är väldigt tacksam över att de gjorde det, men samtidigt är jag fortfarande förvirrad över alla dessa andra grejer jag skrev om i förra inlägget. Får väl se om jag hittar något svar.
Så medan jag var på jobbet idag chattade några av mina kompisar i vår gemensamma chatt och pratade lite om nyår. och självklart så ska de börja prata om hur fulla de blev och hur de glömt en massa saker och fått ont i huvudet nästa dag. Om ni läst mina förra inlägg så vet ni mycket väl att jag inte gillar alkohol eller när folk ska snacka om hur fulla de blev osv. Jag bestämde mig för att fråga dem om de inte kunde skriva i en annan chatt om deras fylle-historier. Medans jag gjorde detta fylldes jag av ånger och blev jätteorolig för vad de skulle säga, för det går aldrig bra när vi pratar om alkohol via sms och det blir alltid samma diskutioner. Såhär såg konversationen ut:
Jag: "Skulle ni inte kunna ta era fylle-historier i en annan chatt? :s Eller blir det för jobbigt? Eller om ni har snackat färdigt så behöver ni inte x)" (Jag var jätteorolig och rädd, men försökte verka lugn). Tjej1: "Well... Bara läs inte smsen om du tycker det är jobbigt."
Jag: "Jo, jag försöker :P"
Tjej1: "Det är väl inte så svårt? Bara skit i det."
Jag: "Jo, jag försöker ju x)" (Försöker hålla mitt lugn, men är fortfarande orolig för jag vet att ''Tjej 1'' är irriterad på mig). Tjej2: "Men Becka, de ämnena kommer bara upp, det är inte så att vi bestämmer att vi helst plötsligt ska snacka fest :o"
Jag: "Nej klart inte, men jag bara frågade om det var okej om ni kunde ta det i en annan chatt :s"
Tjej1: "Eller hur, vill du inte prata med oss så bara sluta kolla smsen. Men det känns ju inte som att det ska behövas :o" (Byta chatt menar hon). "Vill du inte veta så behöver du ju inte kolla typ."
Jag: "Ja och det försöker jag ju :P"
Tjej1: "Men vadå? Hur svårt är det att sluta smsa? xD"
Jag: "Men ni skriver ju och då kollar jag ju för att se vad ni pratar om x)"
Tjej1:"Då får du ju nästan skylla dig själv."
Jag: "Ja, jag får väl göra det." (Tycker egentligen inte det, men säger det för att jag inte orkar diskutera och för att jag är sårad). Tjej1: "Ja, faktiskt..."
Jag: "Jag frågade ju bara :s"
Tjej1: "Jaa och jag svarade bara." (Inte ett särskilt schysst svar om du frågar mig). Jag: "Ja, men du behöver inte ta det så hårt :s Jag menade liksom inte att vara taskig :s"
Tjej1: "Du behöver ju faktiskt inte heller ta det så hårt varje gång vi pratar om något som inte passar dig."
Jag: "Och det försöker jag ju inte göra heller :o Men jag har ju mina svårigheter liksom :s Jag ville bara fråga om det var okej om ni kunde ta det någon annan stans, om ni nu skulle fortsätta prata om det :o Men tydligen inte, så prata på om ni vill :P" (Blir irriterad på det hon skrev innan, men försökte hålla mitt lugn och förklara ännu tydligare vad jag menade). Tjej1: "Haha javisst."
Jag: "Var det sarkastiskt?" (Är arg för hon trycker ner mig och det har hon gjort många gånger förut). Tjej1: "Jag tycker att du säger så varje gång, men ändå fortsätter du klaga på att vi pratar om det. Det har liksom förlorat meningen."
Jag: "Jag har frågat två gånger om ni kan ta det någon annan stans. Jag tycker det är jobbigt så därför klagar jag :s Men alla andra gånger har jag försökt stå ut med det. Så jag får väl fortsätta :P" (Är arg för att hon verkar inte fatta att jag har problem med alkohol även om jag tagit upp det flera gånger och går till psykolog p.g.a. detta). "Men jag ber om ursäkt för att jag tog upp det." (Orkade inte diskutera mer, så jag gav upp). Tjej2: "Men det bara kommer upp, det är inte så att vi kan ändra och ta i en annan grupp. I så fall blir det kanske så att vi fortsätter där och du missar saker :o" (Well I don't mind that!). Jag: "Ja, jag förstår det :o Men det är ingen fara :)"
Tjej2: "Det blir så konstigt bara :P"
SLUT!
Detta var den absolut mildaste diskussionen vi haft om alkohol. Och nu har jag lite kommentarer och tankar, förutom de jag skrev innan:
1. Är det så svårt att ta det i en annan chatt? Visst kanske de inte tänker på att de inte ska prata om det med mig, men om man göra det kan man ju fortsätta diskussionen i en annan chatt.
2. "Hur svårt är det att sluta smsa?" Hur svårt är det att starta en ny chatt???
3: "Då får du skylla dig själv." Ja, tack för det stödet! Men ändå, borde jag skylla mig själv eller inte?
4: "Du behöver faktiskt inte heller ta det så hårt när vi snackar om något som inte passar dig". Inte passar mig? Det är inte så att dessa konversationer om alkohol inte "passar mig", utan de förstör mig! Det är en av anledningarna till att jag går till en psykolog och mina kompisar, som jag pratat med hur många gånger so helst om detta, borde ju veta hur jag känner. Eller?
5: "Haha javisst". Varför hånar hon mig och trycker ner mig? Liknande kommentarer har hon kommit med förut och jag börjar bli riktigt trött på dem. Är det bara jag som får känslan av att de inte verkar ta mitt problem seriöst? Tror de jag skämtar?
6: "...ändå så fortsätter du klaga...". Det är väl klart som fan att jag klagar! Det är ett ämne som får mig att må piss! Dock så klagade jag inte, utan jag bad snällt om en enstaka sak. Och det gick tydligen inte.
Det är mina tankar... Om ni orkat läsa hela inlägget så tackar jag och jag tackar ännu mer om någon kanske har en aning om vad som försiggår. Varför lyssnar de aldrig på mig? Varför klagar de och trycker ner mig? Är det jag som gör fel? Varför respekterar de inte mina känslor och åsikter?
Tack åter igen för att ni läst och skriv gärna för jag vill verkligen ha ett svar på alla dessa frågor.
Nu kände jag för att skriva lite om mitt andra stora problem som jag har, nämligen sex. Jag ska inte bli för privat, men jag älskar sex och nästan allt som har med det att göra. Mitt problem är då att jag inte vill veta något om andra sexliv. Jag vill inte prata om sex (så länge det inte är allmänt) och jag vill absolut inte vara med om när någon annan gör det!
För några år sen tyckte jag det var jättekul att prata om sex med mina vänner och då pratade vi typ om allt. Vi var ett gäng på fem pers. Två av oss hade partners och en av de, var jag. Sen en dag träffade en tjej från gruppen en kille och de blev senare tillsammans. Av någon anledning fick jag just då ingen lust att prata om sex. Jag fick ångest, blev irriterad osv. Varför vet jag inte. Jag vet inte vad som hände, men jag försöker än idag komma på vad problemet kan vara. Jag mådde till och med lite dåligt bara jag visste att de var tillsammans.
Under sommarlovet 2013 var jag i min sommarstuga och hade det trevligt. jag vaknar upp en morgon av att jag får ett sms. Jag kollar på telefonen och ser att det är gruppen som skrivit i vår gemensamma konversation. Tjejen som jag nämnde innan hade skickat ett sms där det stod ''Pannkakor'' (pannkakor var vårt kodord för sex). Hon hade alltså kvällen innan förlorat oskulden med hennes pojkvän och sedan skrivit till oss på morgonen. Alla andra tyckte det var jättekul, men jag blev illamående och fick världens klump i magen. Jag vet fortfarande inte varför. Många tycker säkert att man ska se detta som en kul grej att ens kompis har fått en pojkvän och de har kommit så passa nära varandra, men det gjorde inte jag.
Jag insåg att prata om sex och sånt inte var så bra, så jag tänkte att jag kunde be mina vänner att sluta prata om det så mycket. Jag menar, man snackar ju inte om något som är obehagligt... Eller? tydligen tyckte inte dem det. Enligt dem så var det orättvist av mig att be dem inte prata om det, då den här tjejen precis har fått uppleva det och vill prata om det. Jag sa då till dem att de i så fall kan ta det en annan gång, men nej, det gick inte heller.
Ända sen min kompis träffade den här killen har jag försökt undvika ämnet sex och att ens se någon pussas eller hångla. Pussas är okej, men hångla kan man fan göra någon annan stans. det kallas ju privatliv, det ska vara privat!
Tidigare detta året var det ju den årliga Prag-resan och jag ville ju egentligen inte åka, men blev ju tvungen då mina vänner tjatade så mycket. Idag så ångrar jag verkligen att jag gjorde den resan. Jag fick uppleva mina värsta mardrömmar under fem dagar. Detta inkluderar då sex och alkohol. Jag ska inte gå in på mer detaljer idag, utan det är om jag får lust eller om någon kanske ber om det.
Anyway! Ska sluta klaga för idag. Som sagt så gör jag egentligen detta för att få ut min ilska och kanske få någon respons. Om någon läser och kanske har en idé om varför jag känner som jag gör över sex, så kan ni ju skriva :) Detta är ju ett problem som jag verkligen vill lösa.
Ja, då var det fest ikväll. Något jag har haft ångest över i ungefär en vecka. För alla vet ju vad som finns på fester... Alkohol! My nemesis... Läste ni mitt förra inlägg så vet ni vad jag menar.
Nä, men jag hoppas att allt kommer gå bra och att alla kommer respektera mina åsikter och att inget skit kommer hända. Ska försöka ha så kul som möjligt. Wish me good luck!
Första inlägget! Har aldrig skrivit förut för jag har aldrig haft något att skriva om, men just nu känner jag att jag har en massa att skriva om.
Jag har (som säkert många andra har) problem som ger mig väldigt mycket ångest. Har jag inget att göra (vilket jag ofta inte har) så sitter jag och tänker på alla dessa jobbiga saker. Det går inte att rå för! Så nu vill jag få ut alla mina tankar genom att skriva här. Anledningen till att jag skriver detta är för att jag vill få ut mina känslor och höra vad andra tycker och tänker. Jag pratar redan med en psykolog, men ibland är det ganska lång tid emellan våra tider och under den tiden hinner jag bli deppig och känner att jag måste få ut det. Så tyckte det bästa var att skriva här :) Vet inte vad andra kommer tycka, men jag hoppas att någon läser och kanske till och med skriver något för att hjälp till... Eller i värsta fall bara jävlas.
Så... Mitt första och antagligen största problem är alkohol. Och nej, det är inte som ni tänker. Jag är inte alkoholist. Tvärtom! Jag är nykterist! Och jag hatar alkohol... Väldigt mycket. Jag känner obehag när jag är nära folk som dricker, jag tycker det är riktigt löjligt att folk hela tiden säger att alkohol inte har någon betydelse och sedan är det det enda de pratar om eller det enda de ser fram emot när de ska på fest. Jag tror inte på att alkohol är gott. Jag vet att folk säger det, men jag tror inte på det. Jag tror man bara gillar vad alkoholen gör med en och man får då för sig att det är gott.
Mina vänner, som festar ganska mycket, tycker detta är riktigt jobbigt. Vi har haft flera argumentationer och det är samma sak varje gång: de tycker att jag är respektlös och jag tycker de är respektlösa. Jag har kommit ganska långt med detta problemet om jag får säga det själv. Nu kan jag i alla fall till viss grad umgås med påverkade människor utan att komma med en taskig kommentar, och ändå så påstår mina vänner att jag inte har förändrats alls. Jag skulle säga att det är jag som förändrats mest, men det har inte dem. Ibland verkar de inte alls tänka på att jag tycker det är jobbigt. De pratar en massa om alkohol och dricker en massa alkohol, utan att fråga om det känns okej för mig. Nu menar jag ju såklart de stunderna då jag är med, annars bryr jag mig inte. Jag hade ju uppskattat om de på något sätt visade lite respekt och frågade om det var okej att de tog med alkohol eller något. Eller om det för en gång skull frågade om vi kunde gå ut och fika istället för att fråga om vi kunde gå till en bar.
Jag fick panikanfall på en födelsedagsfest en gång för att det tog fram vodka. Det var första gången jag var i närheten av det och såg mina vänner dricka något så starkt. Så det sprack för mig! Jag brast ut i gråt! Några dagar efter festen frågar mina kompisar vad som hände och varför jag reagerade så för enligt dem var det en onödig och överdriven reaktion. Såklart de tycker det! Alkohol är helt normalt för dem! Men inte för mig! De förstår inte att det är jobbigt för mig och tycker då att allt jag göra och säger om alkohol är överdrivet.
Jag vet ju inte vad ni andra tycker, men om någon läser detta så kan ni alltid skriva något. Vad ni tycker och tänker och vad man kanske kan göra åt det. Jag skulle uppskatta det :) Det blir nog inte mycket mer nu om mina andra problem. Känner jag att detta gör någon nytta så skriver jag nog mer. Annars blir detta mitt första och sista inlägg.
