Inbrott för ett tag sedan

Förra året, fortfarande ganska nyligen så hade jag och min familj inbrott hemma hos oss, ingen av oss hade varit hemma, vi var hos min farmor och firade jul-afton, vi hade trevligt, även fast jag var väldigt trött, men jag känner mig ofta ganska så låg på energimängd. Det var när vi kom hem och vi gick in i huset som vi insåg att aha, vi har haft inbrott, detta genom att vi såg att garderober som vi har placerad i våran hall var öppen, vi tänkte som först att aha vi har visst glömt att stänga den innan vi stack hemifrån, men nej för att när en av oss går längre in i hallen och tittar in i köket så är skåpsluckor öppna, och det är papper och mer på golvet och det ser ut som det som många skulle definiera som en svinstia (inte en riktig svinstia, men ni fattar troligen), och vi blir alla chockade, rädda, oroliga (ganska uppenbart tycker jag åtminstone). Jag ska inte berätta detaljer, men det var en otroligt obehaglig upplevelse som trots att det nu har passerat nästan snart tre månader har satt sina spår i ens psykologiska inre. Jag tycker det känns obehagligt att vara ensam hemma, det har jag dock varit ändå och är i denna stund nu när jag skriver detta. Jag uppmärksammar alla ljud, jag kan inte sitta med hörlurar när jag är ensam hemma för att jag är oerhört rädd för att någon gör inbrott, trots att jag faktiskt är hemma, eftersom att dom kanske märker att endast jag är hemma och därför inte är ett alltför motståndskraftigt hot emot denna person/personer, speciellt inte om jag har hörlurar och inte skulle höra/uppmärksamma ljud som dom skulle orsaka. Hur som helst så har jag kunnat somna ganska bra senaste tiden, men det känns verkligen så otroligt läskigt, så skrämmande och obehagligt. Dels för min egen del, men framför allt för min familj. Typ som att tänk om jag inte hör om någon kommer in när alla sover och dom skadas, då skulle jag bära skulden eftersom att jag kanske skulle ha kunnat stoppa det här. Det är bara väldigt jobbigt. Nästan varje gång som jag hör ljud så går jag till varje sida av huset, kollar ut till tomten/baksidan för att titta om det är fotspår i snön eller inte, hittills har jag inte lyckats uppmärksamma/uppfatta några sådana, men att aa. Kände bara att jag ville skriva om mina upplevelser och tankar, ge lite av en uppfattning om hur det känns och för alla andra som känner såhär och som haft inbrott eller ändå är rädda och skrämde för att få inbrott, jag vet hur det känns och sympatiserar med er. Varje gång som jag är ensam hemma, och jag menar varje gång, så har jag alltid en vass kniv med mig, jag undviker att spendera tid inne i badrum, toarum eftersom att då finns det ingen möjlighet för folk som tänkt att begå brott att se att någon/jag faktiskt är hemma och därför faktiskt påbörja/begå ett inbrott. Jag vet inte om ni som läser det här tycker att jag är löjlig eller att det verkar ganska förståeligt, kanske båda, jag vet inte. Men jag har alltid en kniv med mig, och jag menar det är bara en försiktighets åtgärd, jag har aldrig haft som intention att skada någon annan, och speciellt inte döda, nej, det vore äckligt och skrämmande. Men jag hoppas att jag aldrig ska behöva använda den och att jag i framtiden kan känna mig mer bekväm än vad jag gör just nu.