Ensam

En vet inte va en skall skriva riktigt.

En lixom konstig känsla av den ensamhet en känner. På nå vis tomhet.
Då jag vart ensam majoriteten av mitt liv så är en van men aldrig gillat att vara utan värme, värmen från någon annan, på ett eller annat sätt.
Covid gör de ju lixom svårt att träffa fölk osv.
Så de blir en press.
Så en får fortsätta livet som en loner tills ens egen psyke knäcker en >.<

Känner samt lite mörkt för framöver vad gäller jobb då med synskada och läget som är, vem skulle anställa en och speciellt nu?

Utöver allt detta var jag hos morsan i helgen.
Då syrran fick lånat ps4 för ett tag sen så hade jag Call Of Cthulhu liggandes där som jag ej kört än. Me and Cthulu made sweet pachionate xenophilic love xD lolz and i looooved it <3
Har beställt The sinking City och får dra igenom det nån gång.