Trauma, depression och liknande

Många lider idag av depresseion, PTSD och annan psykisk ohälsa. Från att gå runt och må dåligt med ångest till att känna sig värdelös och vilja dö. Vi kan t.o.m läsa om det i EC-bloggen ibland.
Smärta som inte syns på utsidan men känns på insidan. Det kan vara från händelser eller oro. Kan vara från saker du minns, kan ligga i bakhuvudet från saker du förträngt.
I allmänhet vet vi väldigt lite om detta.

Jag har varit med om mycket i mitt liv. Sett min mamma misshandlas grovt, varit rädd för mitt liv.
Jag har dåligt aldrig lidit av trauman, aldrig haft depression. På sin höjd har jag känt rädsla, varit arg, ledsen och känt mig hopplös.
Men jag har aldrig känt känslan av uppgivenhet, inte haft mörka demoner i mitt huvud som säger att självmord är den rätta utvägen.
Jag kan inte relatera till er som lider av detta.

Däremot har jag observerat hur detta kan äta upp andra inifrån. Jag har flera vänner som lider av depression och PTSD. Jag har förstått att det bokstavligen kan vara ett helvete att gå igenom. Något jag själv haft turen att slippa.
Och är du en av dom som lider av detta, vill jag bara skänka dig en tanke. Jag beundrar din styrka i din kamp att genomgå det jag inte kan förstå fullt ut. Många stunder kanske du känner dig svag, men varje dag du genomlider detta visar du att du har en styrka, vi ovetande aldrig behövt. En styrka jag beundrar. En styrka du inte kan få på gymmet.

Så tack för att du kämpar. Vi som aldrig gått i samma skor kan inte relatera till din kamp. Men jag beundrar det faktum att du fortsätter strida och jag hoppas innerligt att du aldrig låter demonerna vinna!