hjälp!

tystnaden svider
Värmen från min dator svider
det är för varmt i mitt rum, men jag fryser ändå
kölden svider också
det som svider mest är alla tankar som rusar åt olika håll

jag lyfter händerna för att lägga ansiktet i dem, mina kalla händer
det kalla svider mot huden och de varma kinderna svider mot händerna
händerna skakar
skakar på samma våldsamma sätt som allt annat,
hela världen skakar

jag lyssnar på låten du tipsade om, men jag hör ingenting, det är bara obehagligt tyst
jag lyssnar på tystnaden och den är uppskruvad på max och dånar i mina öron

jag tittar på musikvideon men jag ser inget, det är bara bilder som flackar förbi mina ögon
jag blundar och ser allt framför mig, det är överväldigande

jag försöker tvinga tillbaka tankarna dit de kom från
det funkar en kort stund
på den stunden hinner de växa till tusen gånger sin storlek, som celler delas och skapar ett foster, delas mina tankar.
Den stora skillnaden är bara att cellerna bildar något vackert, en ny människa
tankarna skapar något så oändligt hemskt, de är bara ett svart hål eller.. kanske en vägg,
en massiv tegelmur som reser sig högt och finns vart jag än tittar

muren står som en sköld framför mina sinnen, som för att skydda mig från intryck, men skölden glömmer nåt viktigt.
Det jag behöver skyddas från är mig själv