Batterisyras blogg

Som titeln säger: Jag är inte kär. Men jag har väldigt starka känslor för en man på 38 år. Inte som när man är förälskad, verkligen inte så. Det känns som om han vore min pappa. Vi går och fikar och sen går vi till biblioteket och sätter oss på övervåningen i en varsin fåtölj och pratar. Nu i veckan ska vi gå på bio och jag blir jättejätteglad bara av att tänka på den dagen. Jag försöker ständigt att få tiden att gå långsammare, men det går inte. Den går alldeles för fort. Sen när han har gått, och om vi inte ses nästa dag, så börjar jag gråta, mycket, tills jag inte orkar mer. När jag är arg och slår på saker så sätter jag mig alltid ner och gråter så fort jag tänker på honom, på alla snälla saker han brukar säga, när han drar handen över mitt huvud och säger att allt kommer ordna sig. Jag blir så ledsen när jag missar ett enda tillfälle att träffa honom, även om det finns många andra tillfällen. Han är inte bara nån random, utan min kontaktperson och dessutom jobbar han på korttidsboendet som jag åker till ibland. Jag saknar honom varje dag. Det finns ingen annan som är som honom. Jag vet ingen annan som är så snäll. Han är nog den snällaste människan i världen. :)

Skola idag, bläää! :(

Vf kommer det sig att skinheads ofta är nazister elr är väldigt intresserade av politik? ;o

Aja, nyår nu iaf. Och jag är sjuk, hostar som faaan! Menmen, det är som det är.


Gott nytt år!

Förut tänkte jag såhär: "Ååh! Jag har ingen pojkvän! Jag kmr aldrig hitta nån!"
Men nu när det är hela två stycken som gillar mig så vill jag inte längre ha nån pojkvän.
Jag tänker istället på hur skönt det är att vara ensam.
Jag känner mig inte riktigt mogen för det än. Och sex, det tkr jag verkar obehagligt och äckligt!
Nää, jag är verkligen inte mogen än! :(

Jag ska fan bli lesbisk, även om man inte bara kan "bli" det. Jag är ju redan bisexuell, men man kan ju alltid sluta gilla killar. Killar tänker ju ändå på en enda sak. Ni vet precis vad det är. -.-

Du får mig ständigt att gråta, men du vet inte om det själv. Jävla empatilösa lilla skit!


Jag hatar dig J ! :'(

Hatar mina jävla pissföräldrar sjukt mkt just nu. :'(

Ja, som titeln säger, jag mår fett dåligt just nu. Jag är ingen person som man ska kära ner sig i. Jag är inte långt från att bli asexuell. Jag tittar ofta på snygga killar på stan elr i skolan, om jag sitter bredvid en kille jag tkr väldigt mkt om eller är kär i så får jag hjärtklappning precis som alla andra. Men när jag hör nån prata om sex så blir jag avtänd. Jag tkr det är rätt äckligt, kanske för att jag inte har upplevt det, kanske för att jag aldrig nånsin har varit ihop med nån. Jag blir faktiskt rädd och äcklad när jag ser nån som har ståfräs. Då vill jag bara gömma mig. Inatt fick jag sova i brorsans rum för att grannarna spelade hög musik, jag är alltid rädd för att han ska ta på mig elr nåt. Han gjorde saker mot mig när jag var liten, minns inte så mkt av det. Men minns att han sa åt mig att visa brösten, även fast jag inte hade några. Men det som var mest intressant var ju fittan såklart, den är ju alltid mest intressant. Jag var nog 3-7 år då. När jag var åtta så blev jag sur när han spionerade på mig när jag skulle duscha. Då blev han arg. "Vad är det med dig egentligen!? Du har aldrig sagt nåt om det förut!" Han har en form av autism, precis som jag. Han förstod inte felet med att titta på flickors privata delar. Men nu är han vuxen och ångrar att han gjorde så. Jag blir inte gärna ihop med nån jag bara träffat på nätet. Det är så...fel.
Det ska helst vara nån jag känner, nån jag har känt i över ett år. Under den tiden så lär man sig lite om hur personen är och så. Det är svårare att lära känna nån man bara skriver med än nån man träffar i verkligheten. Just det här med sex och sånt, asså att jag tkr det är lite äckligt, det är nog det som får mig att inse att jag kanske håller på att bli asexuell. Jag ville inte att det skulle bli så här, men det är en sak som nog inte går att göra nåt åt. Jag ältar hela tiden om att jag inte har nån pojkvän, men det är ju mitt eget fel, för att jag inte vågar släppa in nån i mitt liv. Jag vet fan inte vad jag ska göra... :'(

Nu är jag trött på alla utan bild eller en jävligt dålig bild där man inte ser ansiktet som vill träffa mig. Asså, hur fan kan man träffa nån om man inte vet hur personen är elr ser ut?? Tänk om personen säger att han är 15 men så är han 25-30. Vill du träffa mig så får du lägga ut en bättre bild och låt bli att tjata på mig. "Kan vi ses? Snäääälla? Jag är jättesnäll! Jag bjuder på nåt, vad som helst! Bara vi får träffas!" ÅÅÅÅHHHH!! Sluta förfan! Jag är inte ute efter sex även om ni är det! Fatta det!! :@

Blir mobbad vart jag än är. Överallt, både irl och på nätet. Kandykane sa idiot till mig nyss. Och att jag inte har nån IQ. Klarar verkligen inte av om nån säger nåt sånt till mig. Det visar verkligen hur svag jag är. Nu gråter jag. Mina ögon tåras. Mådde så himla bra innan. Jag är visst en vek liten jävel som gråter för allting. Jag ville bara påpeka en enda jävla grej, men det får man ju aldrig. Skulle uppskatta lite snälla komplimanger just nu. Jag som mådde så bra förut. Att ett enda litet ord som han kanske inte ens menade fick mig att förlora livslusten. Ja, jag vet. Jag är rätt överkänslig. Men det är inget jag kan hjälpa. :'(