Mår fett dåligt.

Ja, som titeln säger, jag mår fett dåligt just nu. Jag är ingen person som man ska kära ner sig i. Jag är inte långt från att bli asexuell. Jag tittar ofta på snygga killar på stan elr i skolan, om jag sitter bredvid en kille jag tkr väldigt mkt om eller är kär i så får jag hjärtklappning precis som alla andra. Men när jag hör nån prata om sex så blir jag avtänd. Jag tkr det är rätt äckligt, kanske för att jag inte har upplevt det, kanske för att jag aldrig nånsin har varit ihop med nån. Jag blir faktiskt rädd och äcklad när jag ser nån som har ståfräs. Då vill jag bara gömma mig. Inatt fick jag sova i brorsans rum för att grannarna spelade hög musik, jag är alltid rädd för att han ska ta på mig elr nåt. Han gjorde saker mot mig när jag var liten, minns inte så mkt av det. Men minns att han sa åt mig att visa brösten, även fast jag inte hade några. Men det som var mest intressant var ju fittan såklart, den är ju alltid mest intressant. Jag var nog 3-7 år då. När jag var åtta så blev jag sur när han spionerade på mig när jag skulle duscha. Då blev han arg. "Vad är det med dig egentligen!? Du har aldrig sagt nåt om det förut!" Han har en form av autism, precis som jag. Han förstod inte felet med att titta på flickors privata delar. Men nu är han vuxen och ångrar att han gjorde så. Jag blir inte gärna ihop med nån jag bara träffat på nätet. Det är så...fel.
Det ska helst vara nån jag känner, nån jag har känt i över ett år. Under den tiden så lär man sig lite om hur personen är och så. Det är svårare att lära känna nån man bara skriver med än nån man träffar i verkligheten. Just det här med sex och sånt, asså att jag tkr det är lite äckligt, det är nog det som får mig att inse att jag kanske håller på att bli asexuell. Jag ville inte att det skulle bli så här, men det är en sak som nog inte går att göra nåt åt. Jag ältar hela tiden om att jag inte har nån pojkvän, men det är ju mitt eget fel, för att jag inte vågar släppa in nån i mitt liv. Jag vet fan inte vad jag ska göra... :'(