Riktigt namn:
Nikita Civilstatus:
Singel
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Musik
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Inte valt
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2008-02-27
Emotions spreading trough me,
Like lightning trough a rod of steel,
It all is so hard to see,
I dont relly know how to feel.
Trying to keep i all in track,
Trying hard to keep that happy face,
But my mind is getting slack,
It all is like a race.
Im so very tired of it all,
Will i rise or will i fall?
It will be a brawl.
Can you see me?
Can you hear me?
Can you feel me?
Will you seal me, or will you heal me?
Stuck in this alternativ reality,
waiting for the strike of fatality.
Damn how i wish for Thi,
that you'll be with me,
But after thi, hurt me,
Ill rather be free.
It all begins with a cracked tiny shell,
You took it and brought it from hell.
You aid it
making it grow
instead
Its killing you slow
You start to fight back
but now
you're the one starting to crack
The shell grows
and takes more place
and could you ever replace
locking it in a case
frearing you would displace
the little shell
you brought from hell
After giving it all you have
and all you are
It'd left
but a big scar
From the shell and angel emerging,
you are feeling the urging
to keep it by force
so you use your every source
of you power and mind
in tought that she would be kind
Angel with fragile wings
saying you were
the strongest of kings
that you'd lost your wings
Kindly accepted her voice
feeling
Like you had the choice.
You had fallen deply in love
Taking her whole
how could you be so sure
That she wasent a whore
This story is yet to be made
maybe in a serenade.
Trees grow to be written
Books grow to be red
Yet another chapter is written
Yet another page is red.
Igår så var man med om en fin sak (ironi) började med att ett gäng på 7-8 pers som var mellan 14-18 och typ en som såg ut att vara typ 22, kom dit och verkade smått uppspelta, de typ satte sig en bit ifrån oss.
Det Var jag, tobbe, emelie, sofie, nathalie. De började snacka med oss och bli kaxigare och kaxigare. När vi kom fram till att om vi är kvar längre blir det bråk, fast jag blev tvungen att hämta Melina och christine på andra sidan så jag började gå, då stälde sig en jävler mitt ivägen så jag tacklade undan honom och de typ började skrika eller nå jag gick vidare till dem andra och sa att vi måste sticka nu.
När jag vänder tillbaka står en till i vägen och jag tacklar undan han med, går ett par steg och en till ställer sig i vägen och jag får ett vredes uttbrott och skriker rakt i ansiktet på honom, massa saker.
Puttar undan han och går vidare då när jag tar ett fåtal steg börjar de samlas hotfullt och beredda att slåss. Sen började de när det kunde, samtidigt som vi gick försöka få in ett slag på mig och i flesta fall missar eller träffar väldigt löst, jag parrerar och fortsätter sakta gå vidare. De får in ett antal slag på mig bland annat ett på kinden som nu idag gör ont >.< Fick en ett par smällar på nån av dem med mina nithandskar *ler* och Emelie fick in en smäll med på en :D
Vi gick in på pressbyron för att vi var totalt övermannade och jag tvekade att vi skulle komma över gatan, jag skulle kunna ta mig undan själv men tänkte inte lämna de andra vafan.
DÅ från Ingenstans! kommer Dan en vän till tobbe och han är väl runt 1.88+ och är relativt kraftig, vi förklarade läget och han gick med på att följa oss till bussen och det var det vi gjorde så hände inget mer.
Man kan nog säga att att jag ska vara Tacksam Dan med mitt liv, för de är bra chans jag legat på akuten nu.
Jaja det var det, får se vad jag ska göra åt dem, flera av dem går på Gidde tydligen.
Watching the sunset in the distance,
Seeing the blue front conquer the orange,
All happening without resistence,
It all was so percistant,
We all lack of that courage,
To fight back,
So it all went black.
Now its almost night, and
in all its might,
blackness is all around,
watching the clouds on their flight,
the coldness emerging from underground.
The streetlights egnite,
and shine so very bright,
for the rest of the night.
The sun begins to rise, and
the darkness seeks for cover,
the new champion, Arise!
your true place is recovered.
Now,
watching the sunrise in the distance,
seeing the orange conquer the blue,
again,
so very percistant,
I love you, oh i do.
