lolzciaos blogg

Ibland känns det som att alla tittar på en när man går förbi, utan tankat på vem man är eller var man kommer ifrån. Att bara döma på utseendet.
ingen bryr sig egentligen, folk tänker "hon är snygg" eller "det ser ut som hon har fått ansiktet överkört av en lastbil.
Vore det inte underbart om folk bara kunde sluta döma efter utseende, jag säger inte att jag iinte gör det, men jag önskar att jag inte gjorde det.
ibland tänker jag så mycket på hur jag ser ut att jag gråter innan jag ska till skolan eller bara gå ut.
ska det behöva va så att man mår dåligt över sitt utseende och skämmas.
det verkar dom om allt kred i världen går till människor som är vackra och faller i ton för ögat.
vad händer med oss fulingar, bara för att vi inte är lika vackra så betyder det inte att vi inte har talang, ambitioner, drömmar eller en fullt lika värd framtid och existens som alla vackra.

satt inne på omegle i igår och hade fett tråkigt alltid samma gammal visa med penisar och folk som trollar.
jag börja bli tråkigt på det när jag möter en svensk kille från skåne.
vi klickar direkt och börjar prata om spel och lite om músik.
det visar sig att han ska ha en konsär imorgon (han rappar).
efter ett tag så sa vi hejdå och jag gick och la mig, idag fick jag veta att hans konsär gick jävligt bra och tydligen så ska han diskutera om han får ett kontrakt på torsdag.
dom sa att han skulle kunna få vara förband till timbaktu och grejer.
meningen med det här inlägget var att säga att om han blir känd så kände ish jag honom innan det så fuck u all.

jag har funderat på livet de sista dagarna, ni som inte visste det så lider jag av svär depperesion och ppd.
många tror att när man är depperimerad så är det så att man inte kan ha kul, jag skulle säga att depperesion enigt mig är den där gnagande känslan man får när man är ensam, när man börjar ställa sig själv frågor som typ "varför finns jag?" eller "skulle någon sakna min och jag bara försvann?", och konstateranden som ex "alla skulle må bättre om jag dog.", "jag kommer aldrig lyckas i livet iaf, så varför leva det...".

jag kan inte hjälpa att få känslor av att mina vänner bara umgås med mig för att dom vet att jag mår dåligt, och grejen är att jag låter dom göra det, för att om jag inte har dom så har jag inga alls.

ett ex på detta är för en person jag har börjat prata med nyligen igen, jag va så kär i honom för typ 4 månader sedan, och han slutade prata med mig...
jag trodde att han hatade mig och hatade mig för att jag är som jag är, men jag kunde inte leva med tanken på att han skulle glömma mig så lätt, och särskilt inte med tanke på att hans sista intryck av mig var dåligt.

hur som helst så försökte jag ringa honom i ca 2 veckor för att be om förlåtelse för att jag var på honom extremt mycket och inte lät honom andas, men hav svarade inte.
jag låtsades till mina vänner att jag inte brydde mig, men varenda dag tänkte jag på att han hatade mig och att jag kunde ha bettet mig på ett annat sätt för att antigen skulle hata mig mindre eller inte alls.

tillslut en kväll när jag satt hemma och mådde mer dåligt över det här än vad jag någonsin gjort, så skrev jag ett inlägg på Facebook, jag visste att han fortfarande hade mig som vän och att han antagligen skulle läsa det.
samma dag så skrev han till mig, för första gången på typ 4-5 månader och han bad om ursäkt!

jag tror aldrig att jag någonsin varit så lycklig i hela mitt liv, jag visste själv att han kunde ha skrivit till mig pga skuldkänslor men jag brydde mig inte.
vi pratade samma dag i telefonen och jag insåg hur mycket jag hade saknat honom och hans röst, han berättade om att han hade haft ihop det med en tjej som hade sårat honom, och mitt huvud började koka, inte bara det att jag var avunsjuk utan också det faktum att den här tjejen fick killen JAG ville ha och så bara pissar hon på honom.

vi skulle träffas dan efter och snacka lite mer, jag sa till mig själv "han vill inte ha mig som flickvän och jag ska inte försöka tvinga på honom det.", men känslan att umgås och prata med honom var underbar och jag insåg själv att jag inte skulle klara av att bara vara vän, känslan av att se honom träffa nya snygga tjejer som hans "friendzonade" oattraktiva vän skulle jag inte klara av mer än nån månad eller två.

men iaf så blev det inte nån månad eller två utan ca 4 timmar...

nu iaf är vi ihop och jag kan fortfarande bara tänka på att han inte gillar mig utan bara har skuldkänslor...

blev faceraped av några polare på facebook, det är inte så mysigt när dom har ändrat min profilbild til Nicholas Cage och lagt upp en bild på en naken Justin bieber, och så ser man att det står. "kul att mamma kommer in när jag ligger och onanerar till asiatisk tentakel-porr.. FML -.-"

haha jätte roligt....

har ju äntligen fått min gitarr och jag trodde att spela tabs skulle vara svårare men det va riktigt enkelt.
det är bara den fucking låten, whistle som ställer till det, den kan ta sig i röven.
men jag har lärt mig introt till lotr.
fuck yeah
lord of the rings FTW xD