Nikitas blogg



Kille, 33 år. Bor i Skultuna, Västmanlands län. Är offline

Nikita

Senaste inläggen

Filmtips!
6 september 2011 kl. 01:51
Did it MY way. (Rim)
19 augusti 2011 kl. 01:33
Vi kan nog alla relatera.
19 augusti 2011 kl. 01:32
How? I just.. I. No idea O.o
30 juli 2011 kl. 22:31
Livet är svårt, så ta tag om det, hårt.
16 december 2010 kl. 00:10
Livet är svårt, så ta tag om det, hårt.
16 december 2010 kl. 00:10
Likt Små Chokladtomtar.
15 december 2010 kl. 00:56
Airsoft (Det är ingen lek) - Introduktion om vapen.
10 december 2010 kl. 23:54
Wings of Stardust.
6 december 2010 kl. 23:19
30 seconds to mars - The kill (acoustic cover)
1 december 2010 kl. 22:57
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Nikita Civilstatus: Singel
Läggning: Inte valt
Intresse: Musik
Bor: Med föräldrarna
Politik: Inte valt
Dricker: Diverse
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2008-02-27

Event

Nikita har inte lagt till några event än.

Förändringar och snäckskal

Well, min mobil råkade jag ju simma med och därför av med alla nummer...
Så nu, har jag inget att ta kort med, lyssna på musik med.
Har en sketen T610 som är jävla seg istället .______.
Kommer inte komma up bilder på mig så ofta...
För jag vet ju hur ni älskar att titta på mig *cough* *Irony*

Men iaf...Depp över det.

Annars har jag nu för tiden varit glad och så.
_______________________________________________________________________

Känns som att jag går in i ett "neutralt läge" Ska förklara strax hur jag menar.

Nu för tiden skiter jag i hur jag ser ut, i håret, kläderna, etc.
Jag tar på mig vanligt, och bekvämt. Visar min tjocka pälsbeklädda mage etc.
Jag bryr mig inte om pengar, de slösar jag bort när jag känner för det.
Känns som att allt för tillfället tappat mening (Kan man hoppas)
_______________________________________________________________________

De sakerna jag håller kär är mina vänner, min gitarr och flickvän. Som jag önskat jag kunde träffat oftare för jag är så rädd att i detta tillstånd förlora henne.
Det känns som att min likgiltighet kan drivas allt för långt och jag ger upp henne. Vilket jag vet att jag inte vill.
Jag behöver bara veta att hon verkligen finns här för mig.
_______________________________________________________________________

Vad gör man egentligen?...

Juste, ska klippa mig. Så pass kort att jag inte ska behöva fixa det. Vilket jag inte gjort på 5 hela dagar. Kanske inte låter som mycket, men tänk på att jag de senaste 1,5året har plattat det VARJE dag, med ett väldigt fåtal undantag.
Btw, ja mitt hår klarar av det. Alla som har känt på mitt hår vet hur jävla tjockt det är, och i det slitstarkt ^^

Nevertheless, det ska vara så kort så jag inte ska behöva fixa det, men jag ska ändå kunna göra någonting med det.
_______________________________________________________________________

Nu ska jag väl titta på anime (Ghost 7)
Och vänta på att timmarna ska gå då jag kanske har turen att träffa min älskade och få ennu en stund med henne, för man vet aldrig när en stund är den sista.
Då menar jag inte att någon dör, då menar jag att den ena tröttnar på den andra etc.
______________________________________________________________________

Vilket får mig att gå in på min låga tillit för andra.
Ut tidigare förhållanden har min tillit för de som "älskar en" blivit rätt svag.
Jag har svårt att tro det som säger att de älskar mig.

Det kanske är till det bättre? Kanske inte.

Jag hatar att det är så svårt att lite på dem för mig...
För jag vill, jag så vill..och jag försöker, gång på gång.
Men det är så svårt, inte för att någonting är direkt lätt gällande sådant.
Men svårare än det var förr.
______________________________________________________________________



"Min Vackra ängel" (Dikt)

Vackra tös med mörkbrunt hår, hennes värme kan läka alla sår.
En fin och fast kropp, som skulle sätta stop,
För alla som kunde se, vad hon har att ge.
Med en vilja av stål, bara veta hur mycket hon tål.
Hennes gulliga små skratt, skulle vara värt all skatt.
Denna värld skulle kunna ge, om de bara kunde se.
Med ögon som himlens färg, när hon tittar på mig känns ner i min märg.
Med ett leende så sött, för henne kunde jag ha dött.
Med läppar så rosenröda, så fina och så spröda.
Denna vackra ängel med len hy, jag skulle färdas till varje by.
För att hitta denna flicka, bara för att på henne blicka.
Men alla denna ord är simpla or brutala, och långt ifrån totala.
Att beskriva dig i all din prakt, för det har ingen makt.

Jag älskar dig, Berlinda Margareta Stridh Karppinen. Jag älskar dig och utan några men.



Fågeln till flickan

Fågeln sa till flickan: Jag kan dansa för dig!
Flickan ryckte av fågeln benen o sa: Dansa då!
Fågeln tittade olyckligt på flickan o sa: Jag kan inte dansa för dig, men jag kan flyga för dig.
Rasande slet flickan av vingarna av fågeln o sa: Flyg då!!!
Blödande såg fågeln på flickan och sa: Inte flyga, men jag kan sjunga för dig!
Ännu mer förbittrad sparkade flickan in fågeln i väggen och
skrek: Sjung då!!!
Döende såg den på flickan och viskade: Inte sjunga, men jag kan dö för dig...

Inte jag som skrivit den men blev skickad den en gång för länge sedan.

Vill tacka mina 2 bevakare som har nu bevakat min blogg en sådan lång tid.
Jag känner till en av bevakarna, men vem är den andra?



The Bridge (Poem)


I'm way up high,
Almost like i could fly,
With cars in the background,
And no one else around.


Looking upon the river beneath,
Somehow it fills me with relief.
What if I was to fall?
Me being so small,
Devoured by the river so great,
Filled with so much hate.


To be or not to be,
That is the question,
To be able to see,
But now I’m dragging attention.


But what if I was to step away,
What would you say?
Could you save me from decay.
Or else the ending is today.


But now standing upon the rail,
Everything went quiet,
But I was to fail,
I was dragged down in riot.


Written by yours Truly



Wanting you near (Dikt)

I’m laying here in my bed,
thinking of you,
my loneliness is being fed,
What can I do?
I’m laying here alone,
giving away a quiet moan.

It all is so very quiet,
but inside my head there is a riot,
an deep deep urge to kiss your lips and see your eyes,
wanting all of this despise,
There is someone in the way,
But hey, what can I say.

I’m just wishing you could be near,
then I could easily disappear,
Never having to fear,
To stand all alone in the mere.
Damn how I wish for thi,
For thi to be with me.

But all I can do is wait,
with all of my faith,
that one day my wish will come real,
but you are cursed with a seal,
That doesn’t allow me to touch you at all,
It feel like I’m about to fall.


And how I wish for thi,
that you could catch me..



Your true word (dikt)

To try and hold myself from cry,
I’m on the verge of breaking,
just to try,
to see how much damage my heart is taking.


All those emotions I posses,
Are pounding violently in my chest.
All those kisses and my heart still misses.
Your true word,
nothing more, nothing less,
Just say it and put me to rest.


But I’m not the one who’s in your heart,
I only take a smaller part.
Haunter by mistakes of the past,
With time going, so ever fast.

Written by yours truly









Certain Someone

Fighting for something with you whole might,
feeling what you are doing is right.
But to find out it was all fake,
feeling now like you would break.

The sorrows we all try to keep in,
fighting without the chance to win.

Why do we struggle and try,
when no more hope, we all die.

I wish for that certain you.
Thinking you wanted me too.

Now it all feels like hell,
i try to keep my cracked shell.
I can hear the toll of the bell.
I could hear as it fell.

Figuring is there anything you could do,
in your head plans grew.

All was behind your back,
and the noise of a track,
it was all supposed to cover.

But you could hear it,
you could feel it,
echoing in your head,
your anger was fed.

Now for chapter three,
what will it be?



The noose "Dikt"

My feet are shaking,
My heart is breaking,
It feels like im about to lose,
With my head in the noose.

This will be my last sight of the sun,
At last i dont need to run.
With clear blue eyes,
no more goodbyes.

It feels so steep,
standing by the abyss, so very deep.

Good bye my lovley darling.



People and buses "Dikt"

People and buses just passing by me,
I watch and observe,
Life isn’t for free,
you better have some reserve.


Ever wondered of where they go?
Moving in a so ever even flow,
But I’ll just sit here and watch,
With time going so slow.


We always hurry to our place,
never looking behind,
like it were a chase,
what is the thought of their mind.


Life is never free,
well at least it couldn’t be,
just look and what do we see?


Dead fishes always follows the current,
well so do the sleeping ones.
So awake!
And retake what is rightfully ours.


Now I’m in doors,
and I can hear the chorus,
of shoes and heels hitting the ground,
with such a heavy sound.


And I can’t help to feel,
is this life really real?



Dikt.

Night after night we struggle and fight,
Day after day we put on our smiley faces,
Trying to find what gives us that right,
to open those certain cases.

Scared of getting our,
already so broken hearts,
and even for an hour,
we make those jump starts,
We try and kick jump our hearts,
While others just destroys them with darts.

Heartless i may be,
But at least i am free.

Trying your best to stay in place,
Fighting for your own survival,
Watch out for erase,
and dont miss your revival.

Ill always be me,
ill always be thi,
Who is able to see,
Them who are worthy to be free.

So go to sleep my dear chold,
dont be scared,
Ill always be mild,
You will be feared,

By the weak pathetic minded,
Who are so ever blinded,
Who will never be able to find IT.