När vi var små var allt så lätt
Lek i parken rätt och slätt
Vi skapade hus och sjöar utav garn
Där lekte vi mamma, pappa, barn
En värld som aldrig existerat
Kliva över lik för mitt pris, min skatt
År 2012 brinner jorden ner
Liv och död finns ej mer
Inget du säger finns att lita
I mitt förflutna jag skall skita
Allt hopp om kärlek utplånas helt
Då våran dröm känns mindre konkret
Men allt vi har är en illusion
En illusion där jag lagt all min koncentration
Tonerna från ett piano, kraset av ett fönster
Jag ger aldrig upp, jag tänker bryta detta mönster.
I bloggen skrevs en dikt
Den fungerar som en bikt
den berättar hur jag kände
För jag älskade henne
Jag vill ha dig i mitt liv
Jag är snäll och positiv
Jag accepterar inget nej
Jag gör allt för dig o mig
Du är kaxig men elegant
Du klarar allt galant
Du är det finaste jag vet
Du är iskall men ändå het
Du är ängeln i min dröm
Du ger mitt hjärta ström
Långt ifrån allt annat
Som jag tidigare förbannat
Men det kan jag nu
glömma
Med dig behöver jag inte drömma
Men klockan är nu midnatt
Och jag har ej sett din skugga
Döden säger schack matt
Medans regnet börjar dugga
Vattnet forsar vilt på marken
Älskling gråter ensam i parken
Kärleken gör ditt hjärta tungt
För röda rosens tagg är giftigt
Som ett virus sprids det runt, runt, runt
Och allt man ser blir likgiltigt. <3
Du har så mycket krut
När jag ser dig blir det akut
Jag måste ha en kyss
Du kan ej få mig tyst
Du är det söta socker
Du är den viktigaste ingrediensen
Kärlek var det första
För dig går jag över gränsen
Det finns ingen annan än du
Jag måste få ha dig nu
Det finns ingen annan än du
Snart blir det deja vu
Det kan bara bli du och jag
Med kärlek och behag
När snön faller i mörker
Skall vi älska dag för dag
Men tiden går så fort
Redan nu har jag slut på kort
Vi är gamla, fula o grå
Det är dags att säga hejdå
Men livet är ej slut
Det fortsätter efter döden
Ur mörkret vi kom ut
med sammansvetsade öden.<3
Once again I am in this tunnel. Once again I walk in the shadows. Once again I am repulsed by the atmosphere. But this time I have meaning. This time. This time I have her. She's on the other side of this tunnel. What will she expect? Will she follow me? Will she recognize me? Will she love me?
It is much darker than before now. The darkness seems... Heavier. Every step forward deplete a tremendous amount of force. And it grows darker and darker. I struggle by every step until I finally realize, I have stopped advancing. I am stuck in the darkness.
Whispers... With a voice sweeter than honey. I hear you clearly but what are you saying?
I take a step forward. And I proceed. What happened? There is no time. I must go on. Suddenly, right behind me, I hear a shriek. Terrified, I fall to the blue floor. I turn to see a creature so immense it could cover an entire village. This revolting creature let another shriek and its odour choked in the air. It had fat, green cheeks, a belly the size of a train, four tentacles sweeping the ground and its spine did not seem to belong to its body. I was so terrified I did not realize, I can see. So where does the light come from?
And there she stood, holding a lantern. She looked like a goddess. My goddess.
Har märkt en sak. Hur mycket man än försöker, så kommer man aldrig lyckas gå vidare, helt och hållet. Orden man sa en gång i tiden ekar genom sanden, som vågor i vattnet. Konstant, faller en regndroppe. Konstant, skapas det fler svallvågor. Och konstant, växer tviveln och känslorna blir starkare. Än är man hemsökt av sitt eviga förflutna.
Om du skulle ändra på något i ditt förflutna, vad skulle det vara?
Faktum är, smärtan är inte tillfällig och verkligen inte ofarlig. Den kommer att påverka ditt beslut och svallvågor kommer att dyka upp.
Det finns inget att fly från. Det finns ännu mindre att fly till. Acceptera ditt förflutna och ta emot ditt öde. Life goes motherfucking on.
The last thing she told me was to never lose myself, cut without her I feel so lonely. I feel like I have been split into half. I... I... I'm confused. I have never felt this alone before. She was special. She is special. She will always mean more to me. But now I have to let her go, right? I can't just abandon my quest. This is what she would've wanted, right?
The last thing she told me was to never lose myself. And I feel lost. I have barely begun and the quest is a failure.
You need to cool down. Take it easy and decrease the tempo. Focus. What are you thinking right at this moment? I need her. I... Love her. No, no no no this ain't happening. Don't do this to yourself. Ace, if you do this, you will compromise the entire mission.
No. I love her. I need her. I need to find her. But the final step to salvation is right in front of me. It is but a door to tread through and my sins are all to be forgiven.
But can I live without...
I never told her...
Shoud I or should I not?
Yesterday I was crying
Tonight i'm dying
Slowly darkness blotch my eyes
As my corpse is devoured by mice
My head is pounding as I hear my niece
Richard wang, may he rest in peace.
Panic struck. I am still alive
But all us mortals, to the rules we abide
My mind goes slowly blank
And my soul fades into the river bank
Breathe toxic air in a great shiny hall
I walk right in to a prestigeous ball
The only ones allowed are the ones who are dead
Rotten flesh or perhaps missing their head
I make eye contact with a man with no eyes
And served as food is a man crawling with mice.
Oh lord hear my prays
Bless me with your grace
I regret each and every sin
I guess redemption must begin
Let's go.
I see a cute girl missing her head
Ask her to dance, the dance of the dead
We begin a nice dinner conversation
She says she knows the way to reach salvation
With that said we get to work
Bring some gear, a shield and a dirk
We say farewell, i'll meet you again And we find ourself hug one last time
I have fallen in love and i'm walking away, Break my heart to cut the rhyme.
the rain falls gently from the sky
you are not the only one to cry
do not fret the loneliness
for it will last but till you get some rest
running feet as lightning thunder
breathless, as your lunges go under
once upon a time your name was great
but that is all gone and drenched in hate
blame no one for the sorrrow you acquire
there are still people to you they admire
snowflakes are descending
from the white gates of heaven
and you are still running
every day from seven to eleven
but watch as the ground
is gently covered in snow
and the white crust envelopes you
embrace the truth you seek to know
and the truth alone, is 42
To look into the eyes of a beloved and witness the spark being put out as their soul seize to exist. To feel their skin as it grows deadly cold and their body stiffen.
You feel the darkness envelop your body as hope and faith has left you. You feel evil grow from within and there is nothing to be done. Nothing at all. From that moment and forward, you are lost and never to be salvaged.
Blinded by darkness. Scarred by purgatory. Crippled by love. Deserted by all human emotions. You are now welcome to hell, please take a seat.
