E-ko-ko-ko

Har märkt en sak. Hur mycket man än försöker, så kommer man aldrig lyckas gå vidare, helt och hållet. Orden man sa en gång i tiden ekar genom sanden, som vågor i vattnet. Konstant, faller en regndroppe. Konstant, skapas det fler svallvågor. Och konstant, växer tviveln och känslorna blir starkare. Än är man hemsökt av sitt eviga förflutna.

Om du skulle ändra på något i ditt förflutna, vad skulle det vara?

Faktum är, smärtan är inte tillfällig och verkligen inte ofarlig. Den kommer att påverka ditt beslut och svallvågor kommer att dyka upp.
Det finns inget att fly från. Det finns ännu mindre att fly till. Acceptera ditt förflutna och ta emot ditt öde. Life goes motherfucking on.