Riktigt namn:
Linnéa Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Kartong
Politik:
Politik?
Dricker:
Te
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2014-08-10
OMAGWD älskar halloween dock att det varit otur på denna dagen då mina föräldrar sabba den smått med att berätta att dom skulle skilja sig för ett par år sedan orkar jag inte bry mig om lägre för halloween är AWESOME! tyvärr så är det inga äldre som klär ut sig här men tror jag ska göra en outfit för tt skrämma barnen som kommer hit ^^hehe (evil) nä men så himla kul och sen att småsyskonen alltid ber mig att sminka dom ! yess! this is a happy day dear c:
Jag vet vad jag känner men ändå ibland så är jag kall. Inga känslor. Jag kan ibland känna om min kropp är mer åt det deppiga eller glada hållet, men jag känner inget. Ibland vet jag inte hur jag känner. Och ibland när jag känner är jag deppig för vad vet jag?
Vad gnäller jag om egentligen. Jag lever ensam, sköter mig själv, går en bra skola. men ändå kan jag inte bara må bra, känna. Det värsta måste vara när jag är påväg att må dåligt och kanske ska bryta ut i tårar och känner hur kroppen bara hur kroppen stänger av och vips så känner jag inget. INGET. och det ända jag tänker är SNÄLLA låt mig vara deppig, låt mig gråta, låt mig skrika, bara jag får känna, bara jag får veta hur jag mår. Jag känner mig så instängd i mig själv.
Men så funkar det inte. jag kan försöka tvinga ut tårar bara för att det ska komma tillbaka. För jag mår hellre dåligt, än att inte känna något alls.
vet att det blev många ibland, men min kropp funkar så, ouförutsägbar, ibland det, ibland så. Jag hatar det. Det sabbar så mycket för mig, för nära vänner och så vidare.
Det är säkert inte bara jag som har det såhär. Som velar upp ch ner i känslor, känslokallhet osv.
Jag är trött på så mycket.
att inte tycka om mig själv, att vara så paranoid, alla bråk, draman, gnäll hit och gnäll dit (ironi att jag gör det men), att inte känna, att ha småtingets hela tiden osv
så trött
sen ska jag väl inte bara gnälla för såklart jag har bra stunder, underbara. men det blir ju så att en dåligstund kan vinna över 10 bra.
Så nu har jag åkt "hem" till mitt gamla samhälle där jag bodde förut, nossebro. Till en början kändes det bra att vara här, lösa lite saker, umgås med vänner som man saknat., men sen det att gamla sakerna som aldrig försvinner, draman, dispyter, bråk och rykten.
Nu mera känns det bara som att jag blir deppig av att vara här och jag förstår varför jag kände att jag behövde lämna detta stället. I en liten håla som denna dränker allt drama och alla negativa ting ner luften. Jag kvävs av att vara här, vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra.
Nu när jag är här kommer allting jag känt tillbaka min paranoia, smått ångest, deppighet ALLT kommer tillbaka och jag förstår inte hur jag änns klarat 16 år här när jag nu knappt kan andas i 3 dagar här utan att veta vad som är fel,, vad jag ska göra åt det eller vart jag ska ta vägen.
Nossebro, inte hålan som gud glömde, hålan som gud pissar på. over and out.
tjo ^^jag har varit borta ett tag, är ärligt talat fett dålig på att blogga, men det är roligt så uhh whatevs typ^^
Today I'm back in NOSSEBRO och träffar alla mina kompisar osv gör kul saknat dom dock har jag inte saknat nossebro (ni skulle förstå om ni växt upp här)
tisdag ska jag äntligen träffa min mamma och efter det blide att hänga hos pappa tills på söndag då jag far hem till pappa ^^ (notice my sneeky joke)
ahrå ska bli bra detta ^^
kattpojk3n
Två liv som bortblåst med vinden...Ditt och mitt liv.
Den röda vätskan är som inslipad i min själ, JAG är snart skyldig till mord.
Jag kommer inte fängslas, jag kommer inte änns bli förhörd.
Jag tar med dig in mörkret ner i djupet. Jag bara JAG.
Jag älskar dig så mycket att jag släpar dig i kedjor, i mina kedjor som håller dig bunden till mig. För första gången har jag kännt så för någon , men du vill gå, tyvärr så är du fast här, jag håller fast dig hos mig. Om några sekunder sjunker vi. Du och jag, tillsammans ner till botten. Där kan inget hindra oss, du är med mig in i döden som om vi vore gifta. Du och jag förevigt. Mina kedjor kommer tvinga oss att sjunka in i döden för att bevara kärleken medans den finns. Du och jag,VI , vi dör nu.