Tb: när jag var 14 och försvarslös

Såg en status i en grupp på fb idag om våldtäckter,sexuellt ofredande osv osv och fick mig att minnas när jag var 14 år och blev tagen på. hur jag låg där paralyserad och försvarslös. rädd för att om jag sa något att han skulle slå mig eller göra något ännu värre.

Att när det läckte ut i skolan stod folk en dag i en liten ring när jag var påväg till lunchen och skrek slampa efter mig och de gav mig ständigt konstiga blickar. För jag hade ju vart med på det...

Jag kan inte hjälpa att tänka hur dem kan med något sådant, att om dem hade legat i min sitts paralyserade, rädda och nästan nakna hade det vart så roligt. Om jag hade skrikit efter dem.

Att även om dem inte gillar mig som person eller inte har en bild av mig måste jag vara boven i detta.

Med de tankarna jag redan hade var dem tvungna att driva på elden i mitt huvud om hur allt var mitt fel?

Jag har kommit över själva händelsen. såklart ett är kommer nog alltid finnas och ett starkt minne.

Men hur en människa kan göra något sådant kommer nog alltid förundra mig .hur ont det gjorde och hur lätt dem verkade kunna slänga ur sig det.