Compersions blogg

(y)

https://open.spotify.com/user/enmassastrunt/playlist/4cfkb3bQNJC68oial3H7fv

Hej,

Min semester börjar gå mot sitt slut. Det har varit tre oerhört intressanta veckor. Min förra semester byggde i princip på att jag gjorde mig av med de sista resterna av mitt förfallna förhållande och började vandra längs den väg som jag, på många sätt, fortfarande befinner mig på.

Det var en period då jag erfor ett växande behov att förstå, inte bara mig själv, utan även andra. Har lärt mig så jääävla mycket det senaste året, har fått nya insikter angående mitt ex och varför det sket sig bara genom att applicera mina nyfunna insikter på dessa förgångna händelser.

Anyhow, det är inte detta mitt inlägg ska handla om. I början av min semester fann jag mig socialt utmattad. Detta hade pågått under en längre tid, främst på grund av en tung arbetsbörda och en känsla av uppgivenhet. Jag hade varit med om två korta, men händelserika, förhållanden som inte var och inte blev förhållanden.
Båda upplevelserna tog hårt, men efter att ha reflekterat över det fann jag att jag inte höll några grudges mot någon av dem. Tog upp det i inlägget Filosofilektion #1, det här med att din väg ibland korsas av andra vägar utan att det betyder att de flyter samman permanent.

När jag väl hade accepterat detta, att jag helt enkelt inte var ämnad att vandra samma väg som dem, då släppte det. Helt och hållet. Jag fann det inom mig att "förlåta" dem för hur jag blivit behandlad. I samma veva kom jag även över andra oförrätter. Det är inte det jag glömt bort vad människor gjort, snarare att jag har accepterat att händelserna utvecklade sig på ett sätt som jag inte hade kontroll över eftersom jag inte kan kontrollera hur människor handlar i olika situationer. Hur en människa agerar beror helt och hållet på vad den personen varit om tidigare.

I förhållande till detta kan jag säga att det kanske inte var jättesmart att inleda något med en tjej som öppet berättade att hon älskade att ligga runt, eller för den delen med en tjej som absolut inte ville binda sig på något sätt.
Detta har lett mig till att vara lite mer på min vakt. Att inte slänga sig på någon vars väg går upp och ner medan din egen är mer i mitten.

Så, in light of this; jag hamnade i en social svacka, brought down by lost trust and an inability to cope with it.

Detta höll på många sätt i sig tills för ungefär en vecka sedan. Spenderade 2/3 av lovet med att vara för mig själv och det var då jag kom till de här slutsatserna. I was done hiding, it was time to get out in the world again.

Fick ett nummer iförrgår =)

Igår satt jag på en bar i stan med några polare och fick ögonkontakt med en tjej. Det var inte bara snabba blickar utan ordentlig ögonkontakt. För första gången på länge så "kände" jag faktiskt något när det hände. En slags, ömsedig connection mellan två människor som aldrig någonsin har sett varandra tidigare. She felt it too. The look in her eyes gave her away. Att det var allt som behövdes liksom =o

Försökte dela upp texten så gott det gick, hatar Wall of texts.

Om du tog dig ända hit så får du ett hjärta =)

https://open.spotify.com/track/4ycBEc4S3zcAap4NJd3UMR

Har gått på repeat ett tag =) Kraftfill (y)

Band: Knuckle Puck
Låt: Pretense
Genre: Pop Punk

Klassiker (y)

"Jag förstår att folk går sin egen väg, och att den nödvändigtvis inte inkluderar mig.
Detta hjälper mig att hantera när folk gör mig besviken, sårar mig eller på något sätt får mig att må dåligt. Fine, det sket sig, men gick världen under? Nej. Kommer jag kunna resa mig igen? Ja.
Det handlar om att bygga upp ett så starkt inre fokus att jag kan hantera att bli sårad, kränkt eller sviken, utan att det ska behöva gå ut över mig själv
eller omvärlden. Acceptera läget och gå vidare. Det handlar inte om att vara känslokall eller emotionellt hämmad, det handlar om att vinna en inre kamp mot mina egna känslor så att de inte tar över och påverkar övriga relationer."

"Inner Focus - External Peace"

"I am the answer you've been searching for.
I'll be your refuge, your shelter from storm.
I am everything you need and more.
I loved you before you were born!"

Ett av de absolut finaste citaten någonsin.

Är kluven. Vet inte om jag är intresserad av människor för att jag är det eller för att jag är trött på att vara ensam :s

"...and there is darkness within every heart"

Hej,

Det var nog ett par månader sedan jag var riktigt aktiv här. Det har hänt en hel del, mest negativt, och jag kommer på mig själv med att dra mig undan allt mer från folk. Är ofta arg och nedstämd (eller ja, inte direkt nedstämd, mer typ "meeh, orka") och den här infernaliska värmen gör att jag får svårt att somna.
I grund och botten så handlar det om att jag är så fruktansvärt trött på människor, mänskligheten och hur folk behandlar mig och andra. Jag är inte perfekt själv, jag tar också tvivelaktiga beslut som grundar sig i min egen osäkerhet och ovilja att "put myself out there". Jag ska inte gnälla över hur jag blivit dissad av människor som säger en sak men gör en annan. Jag ska inte gnälla över folk som lägger sig i mitt privatliv och försöker diktera vem jag "får" respektive "inte får" träffa. Jag ska inte gnälla över folk som anser sin egen åsikt stå över alla andras. Jag ska inte gnälla över hur folk skämtar på andras bekostnad men sedan själva känner sig kränkta när samma jargong används mot dem. Jag ska inte gnälla över folk som känner ett aktivt behov av att hävda sig gentemot andra för att stärka sin egen självbild.

Jag är trött på att vara trött och jag är trött på folk som tar men aldrig ger. Jag är trött på att folk på mitt jobb dumpar sin skit på mig så att jag i slutändan får stå till svars. Jag är trött på meningen "vi måste hjälpas åt" när alla egentligen bara vill hjälpa sig själva på andras bekostnad.

Jag går på semester om en och en halv vecka. Jag har nog aldrig längtat så här mycket efter att få vara ledig någonsin tidigare. Diskuterade detta med en kollega idag. Vi kom fram till att vi säger det varje år. Hahahaha!

"And what is it you think you have accomplished? If you seek to aid everyone that suffers in the galaxy, you will only weaken yourself... and weaken them. It is the internal struggles, when fought and won on their own, that yield the strongest rewards. You stole that struggle from them, cheapened it. If you care for others, then dispense with pity and sacrifice and recognise the value in letting them fight their own battles. And when they triumph, they will be even stronger for the victory."