Riktigt namn:
Satan. Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Poesi
Bor:
Själv
Politik:
Feminist
Dricker:
Vin
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Hippie
Medlem sedan:
2008-11-10
Kan inte sluta lyssna på Inte för kärleks skull - Lars Winnerbäck.
Jag är lite nedstämd, och det är jobbigt sådär på kvällen.
Eller ja, natten, numera.
För då kommer jag inte kunna sova.
Jag får ont i hjärtat, själen och hjärnan av att tänka på allt jag tänker på.
Och jag orkar inte vara ensam.
Visst, jag träffar mina vänner ganska ofta.
Men jag är ensam ändå.
Inte själv, utan ensam. Det är en stor skillnad.
Och jag behöver närhet.
Närhet, kramar och fina ord.
Sånt existerar ju typ inte längre.
Inte sen Du lämnade mig.
Din jävel.
Det är så sjukt, så ironiskt, och åter igen så sjukt.
Orkar inte ens tänka på det.
Ändå gör jag det.
Har inte suttit här så länge,
men ändå börjar jag få ont i baken av den här jävla datastolen.
Det är det jag hatar med stationära datorer.
Man kan inte sitta på något skönt ställe.
Längtar efter min Mac book som jag får av skolan sen.
Jag funderar lite över om jag ska försöka sova snart.
Jag vill sova snart, eller helst nu, men jag kommer inte kunna sova.
Det suger ju ganska mycket.
Och så glömde jag boken som jag lånat från biblioteket hos pappa igen.
Fail. Väldigt duktigt gjort. Den är redan försenad, fast jag läste ut den för evigheter sen.
Fuck that. Haha.
Så, hur ser eran natt ut?
någon som vill prata?
0730320380 clithrophobia@live.se
På återseende, eller något.
Älvorna talar om tomhet och bjuder till dans
Och flykten tar fart
Mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans
Att se allting klart
Men när stormen tar fart över frosten inatt
Ropar sansen på värme i svavel och skratt
Det är tid för dom galna och månen är full
Så för din och för min, men inte för kärleks skull
Kom och värm oss inatt
Igår var jag och bästaste bästevän Emma (EmmaCruz @ec) ute på äventyr i Örebro.
Fast vi gjorde inte så mycket. Kikade in på myrorna och kollade runt, utan framgång,
förutom att jag köpte ett par glittriga ljusblå skosnören för 10 kr. Fett värt.
Sen så köpte vi cigaretter. Vi gick runt i ungefär en timme och försökte köpa,
men utan framgång. Varenda kioskjävel sa att dom precis hade pratat med polisen
och blabla, så fuck that. Men till slut så gick vi in på en kiosk som en vän tipsade mig om
Där gick det finfint. Tänker dock inte säga vilken kiosk det var, det hade ju vart lite elakt
mot turken vi köpte cigaretterna av. Jag tar hänsyn.
Så det blev långa Prince röd, eftersom de hade slut på nästan allt. Men Prince är ganska fint.
Så var vi självklart till Alibaba också, självklart. Köpte cola och vimto (<3)
Så köpte Emma lite lösgodis med och jag köpte en Sesam- och honungskaka. Haha.
Så blev det kaffe och kanelbulle från pressbyrån och puffa skorsten resten av dagen.
Låg och solade på CP typ hela dagen, och rökte sönder lungorna.
Det är sånt som gör livet fint ibland.
Sedan åkte vi hem vid 18:30 , när jag kom av bussen vid 19:15 så höll jag på att kissa på mig.
Klarade mig inte hela vägen hem till Emma (som endast är 10 minuter att gå)
Så jag satte mig bakom en gran och kissade. Haha.
Usch, vad jag hatar att kissa ute, Men fy fan vad skönt det var.
Så sov jag hemma hos Emma över natten. Såg på Dear John.
Den filmen rekomenteras verkligen om ni inte sett den, förresten.
Till min egna förvåning så grät jag inte. Jag vet inte, jag tror jag är för ledsen för att gråta.
Eller så var jag för trött för att gråta.
Vi sjöng även och Emma spelade piano. Massor med Lars Winnerbäck sjöng vi.
Ska gifta mig med både Lars Winnerbäck och Håkan Hellström när jag blir stor.
Det finns så många män jag ska gifta mig med.
Vi somnade sådär fram emot 04, en trevlig tid att somna må jag säga. Vaknade klockan 13 idag.
Så idag då.
Vaknade ju för fyra timmar sen. Har rökt, ätit yoghurt med nånting sm kallas "crunchy" i till frukost.
Åt lite av en kebabrulle till middag men jag var inte så hungrig så åt knappt. Har druckit cola.
Nu sitter jag här och lyssnar på älskade Lars Winnerbäck och skriver där här.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Jag har mycket att säga men jag vet inte ändå.
Jag mår så himla konstigt nu för tiden. Ibland kan jag vara jätteglad, fast jag egentligen är deprimerad.
Jag känner liksom ångesten och depressionskänslan växa i magen
Men ändå så går jag runt och skrattar och ler. Det är en väldigt obehaglig blandning.
Jag känner mig väldigt ensam just nu. Jag vill träffa nya människor. Men jag suger på det.
Jag suger på att få kontakt med folk ordentligt. Det är så synd. Men folk tycker ändå inte om mig.
Jag är en sådan där person som är gjord för att andra människor ska hysa agg emot.
Det är så det känns. Men jag har ju i alla fall Emma, och sedan några till ibland.
Men jag vet inte om det räcker för mig. Visst, på sätt och vis räcker det lite. Men jag vill ha mer.
Jag vill vara nåt för någon, jag vill betyda någonting.
Jag hatar känslan av att vara en liten prick mitt bland alla andra. Det är nog det värsta jag vet.
Jag avskyr det verkligen. Att vara en av alla andra, men kanske kommer jag alltid vara det.
Jag är ganska så arg på allting. Arg på Honom, och arg på Han också.
Mest arg på Dom Två, nästan den första mest. Fast jag tror jag är mest ledsen.
Jag är sjukligt förvirrad för tillfället och känner mig något extremt ensam.
Jag behöver ut och träffa folk.
Och snart börjar skolan, och jag är så jävla nervös.
Hur fan ska jag klara mig där?
Plusgymnasiet på Stylistlinjen. Skolan där mest fjortisar går, och linjen där BARA fjortisar går.
Förutom jag då.
Det kommer ju bli en intressant upplevelse.
Kanske en mer obehaglig upplevelse.
Jag orkar knappt tänka på det för då får jag lite ångest.
Fast jag hoppas det går bra.
Jag hoppas jag kommer kunna må bra.
Kan någon intressera sig för mig lite? Orkar ni det?
0730320380 clithrophobia@live.se
Jag skiter i vem som smsar, eller vem som addar min msn. Bara nån gör det.
Vem som helst, var inte rädda.
God kväll.
Idag är det alltså midsommar, så ska väl börja med att säga: Glad midsommar, till er.
Jag är ny hemkommen från mormor och morfar där jag åt massa god mat med släkten.
Nu behöver jag väl inte äta något på typ en vecka, har ätit som fan.
Idag mår jag sådär. Vet inte, men något drog ner mig.
Mådde ganska bra innan, men så blev jag lite down, men jag vet inte varför.
Just nu är jag trött och vill sova, men det orkar jag faktiskt inte.
Ska kanske gosa ner mig i soffan med min underbara lillasyster Elsie.
Fast jag vet inte om jag orkar det. Hon sitter med Ulf nu, hennes pappa.
Hur mår ni då? Är det någon som läser ens?
Känns inte värt att skriva. Är väl ingen som läser ändå.
Behöver en kram. Eller två.
Om det är möjligt, det kanske är för mycket att begära.
Jag är fantasilös idag, så jag vet inte vad jag ska skriva.
"Ge mig en kyss innan du går
En kyss att bygga en dröm på"
/Håkan Hellström <3
Inatt när jag skulle sova fick jag ångest.
Skakningar och vibrationer i hela kroppen, hackade tänder och mådde illa.
Sov med kläderna på inatt, även fast jag hatar att göra det.
Jag saknar Markus. Han åkte hem i Tisdags, efter ha varit hos mig i en vecka.
Allt är så mycket svårare när han bor i Fjugesta.
Det är tio mil emellan, och det är väl inte så värst mycket.
Men varken han eller jag har pengar så, då är det långt.
Speciellt när man innan var van med att han bodde hos mig.
Och innan det bara 2 mil ifrån, knappt ens det.
Skulle egentligen åka dit igår, men det fick jag inte för hans pappa.
Möh. Får se om jag kan åka dit en stund i morgon.
Har ju lånat bästa Johannas (awesomeshits) sommarkort.
Så det är gratis.
Idag ska jag träffa Emma (EmmaCruz) och vi ska väl hitta på nåt.
Fast det kommer sluta med att vi bara röker upp våra cigaretter och pratar istället.
Fast det är trevligt det med.
Jag måste duscha också. Inte bara för att jag ska bli ren, utan också för att jag fryser.
Vet inte vad det är med mig. Kanske har feber. Vill inte kolla, för jag orkar inte med att ha det.
Jag bryr mig ju ändå inte.
Så kom jag faktiskt ihåg att ta min kvällsmedicin igår, och att ta morgonmedicinen idag.
Duktig chey. Fast när jag gick upp kl 01 inatt och skulle se om jag hade några Lergigan kvar
Så hade jag inte det. Panik typ. Det är min sömnmedicin. Fast den är egentligen ett lugnande
Men eftersom jag har ADHD så funkar det bra, eftersom det lugnar ned kroppen så jag kan sova.
Använde den varje dag förut, då jag inte kunde sova. Då jag sov max 3-5 timmar om dygnet.
Det går inte när man är van att sova ca 10 timmar, så jag fick den medicinen.
Nu har jag dom endast för nödfall. Har några kvar hos mamma, men inte här hos pappa.
Jag bor ju egentligen inte ens här hos pappa. Bara varannan helg.
Hur som helst hade vi inga Lergigan kvar här, men till slut somnade jag ändå.
Så vaknade jag halv nio av att pappa ropade att det var frukost. Jippi. Tvungen att gå upp.
Skulle egentligen vilja skriva en jävla massa om mina barndomsminnen och massa sånt.
Men ser att det redan nu börjar bli en hel del jag skrivit, och det är ju ändå ingen som kommer läsa.
Too bad. Får ta det någon annan dag för jag orkar inte vara dryg.
Ska väl in på poeter.se och skriva av mig lite i diktform.
