Home is wherever I'm with you.

Hej, God morgon, eller what ever.

Inatt när jag skulle sova fick jag ångest.
Skakningar och vibrationer i hela kroppen, hackade tänder och mådde illa.
Sov med kläderna på inatt, även fast jag hatar att göra det.
Jag saknar Markus. Han åkte hem i Tisdags, efter ha varit hos mig i en vecka.
Allt är så mycket svårare när han bor i Fjugesta.
Det är tio mil emellan, och det är väl inte så värst mycket.
Men varken han eller jag har pengar så, då är det långt.
Speciellt när man innan var van med att han bodde hos mig.
Och innan det bara 2 mil ifrån, knappt ens det.
Skulle egentligen åka dit igår, men det fick jag inte för hans pappa.
Möh. Får se om jag kan åka dit en stund i morgon.
Har ju lånat bästa Johannas (awesomeshits) sommarkort.
Så det är gratis.

Idag ska jag träffa Emma (EmmaCruz) och vi ska väl hitta på nåt.
Fast det kommer sluta med att vi bara röker upp våra cigaretter och pratar istället.
Fast det är trevligt det med.
Jag måste duscha också. Inte bara för att jag ska bli ren, utan också för att jag fryser.
Vet inte vad det är med mig. Kanske har feber. Vill inte kolla, för jag orkar inte med att ha det.
Jag bryr mig ju ändå inte.
Så kom jag faktiskt ihåg att ta min kvällsmedicin igår, och att ta morgonmedicinen idag.
Duktig chey. Fast när jag gick upp kl 01 inatt och skulle se om jag hade några Lergigan kvar
Så hade jag inte det. Panik typ. Det är min sömnmedicin. Fast den är egentligen ett lugnande
Men eftersom jag har ADHD så funkar det bra, eftersom det lugnar ned kroppen så jag kan sova.
Använde den varje dag förut, då jag inte kunde sova. Då jag sov max 3-5 timmar om dygnet.
Det går inte när man är van att sova ca 10 timmar, så jag fick den medicinen.
Nu har jag dom endast för nödfall. Har några kvar hos mamma, men inte här hos pappa.
Jag bor ju egentligen inte ens här hos pappa. Bara varannan helg.
Hur som helst hade vi inga Lergigan kvar här, men till slut somnade jag ändå.
Så vaknade jag halv nio av att pappa ropade att det var frukost. Jippi. Tvungen att gå upp.

Skulle egentligen vilja skriva en jävla massa om mina barndomsminnen och massa sånt.
Men ser att det redan nu börjar bli en hel del jag skrivit, och det är ju ändå ingen som kommer läsa.
Too bad. Får ta det någon annan dag för jag orkar inte vara dryg.

Ska väl in på poeter.se och skriva av mig lite i diktform.

På återseende. /Hurricane.