2AvMinaJags blogg

Dina kläder skulle se bra ut i en hög bredvid min säng.

Alltså, jag använder inte ordet hata ofta,
men just nu känns det som det enda rätta ordet.
Jag hatar dig. Ja, jag gör verkligen det.
Så sjukt skönt att slippa dig idag så du anar inte!
Jag är så jävla trött på ditt tjat, seriöst,
ingen tycker att det är kul att höra att man ska bli dödad,
det räcker, vi har hört det, och det var inte kul första gången,
och det kommer aldrig bli!
Idag hade jag frihet.
Idag fick jag göra som jag ville utan att du förstörde.
Tack, jag uppskattar det.
Det enda jag någonsin uppskattat från dig.
Dramaqueen? Ohja. Men snälla, håll din käft,
ingen orkar höra på längre.

Seriöst, jag ber, sluta.

Jag fick ett år och hundratals "njut av tiden du har".
Men jag vågade inte lita på alla ord som sas,
alla sorgliga leénden som skrek att "snart finns du inte kvar".

Ett år, men det fanns regler som måste följas.
"Om du gör såhär och såhär, så kan du vinna tid."
Någon månad eller två, är vad de hoppas på.

Fick kort på posten varje vecka.
"Jag saknar dig, vi måste träffas så fort som möjligt."
Och även fast jag aldrig svarade, så fick jag besök.

Började smita ut, för att få vara ifred, få tystnad.
Drack varje helg, allt för att inte minnas.
"Det har gått fyra månader, åtta kvar."

Skaffade nya, ovetande vänner, och så träffade jag dig.
"Varför är du så orolig?" var en ständig fråga.
Men hur kan jag säga, när jag vill glömma?

Fick nya besked, att tiden blev kortare än väntat.
Hörde röster eka "En månad kvar, trettio dagar."
Förstod ingenting, var det försent att vinna tid nu?

Älskling, visst märker du att jag är stressad och orolig?
Förlåt för att jag aldrig har sagt någonting.
Tänk om idag är min sista dag, vad gör vi då?

Älskling, jag lever på övertid.

Idag är en vanlig dag. Eller är den det?
Känns i alla fall som en helt vanlig dag. Inget speciellt.
21 dagar kvar till julafton, 3 veckor.
Dags att julhandla kanske?
Fotografera trevliga kort att skicka till sina nära och kära i brist på annat?
Dra fram någon gammal film kanske? VHS?
Kanske lyssna på den där gamla låten som man tyckte om så mycket innan?
Sätter i en julskiva i cdspelaren.
Allt går på automatik, eller hur? Den här vanliga fredagen.
Varje fredag, samma mat, samma tv-program, samma liv.
Början på en ny helg.

Ännu en vecka har passerat. Vecka 48.
4 veckor kvar på året.
2011 närmar sig verkligen nu, hugger i hälarna och berättar att
nästa år kanske är det bästa hittills.
Kanske väntar kärleken på dig, på andra sidan klockslaget 12?
Visst sitter du och funderar på det nu, på vem det kan vara?
Tittar ut genom fönstret, men ser ingenting förutom snötäckta buskar.
Fortfarande inte förstått att vintern är här, tror på höst.
Drömmer vidare.

31 december 2010, 00:00. Är du där då?
Står du bredvid mig, och ropar ut ett glatt ”gott nytt år!”?
Kanske idag inte är en helt vanlig dag ändå.

Du är fan inte ens värd den lilla tid jag lägger ner på dig.
”Visar mina vänner respekt” in my ass, bara hållkäften
och erkänn att du inte ens vet varför du är sur på mig längre.
Jag blir så sjukt trött på folk som dig, seriöst, jag ORKAR inte längre.
Jag gör vad som helst för att aldrig mer få se dig, jag flyttar härifrån.
Bara, dra åt helvete, snälla.