worldpaintbrushs blogg

Tänk vad länge sedan jag fick sätta mig ned och spilla min kreativitet, det är rätt jobbigt att bura in den och låta så mycket gå före, det kan bli rätt frustrerande :/ Turligt nog lägger jag all överfrustration på träning i gym - jag har åstadkommit en diskret muskelmassa och uthållighet - vilket har fått mig att fundera i banorna att uppta skogsvandring och klättring~ (... när skolan inte vill döda mig c: )

Jag är medveten om att jag oftast bara skriver inlägg när jag är antigen euforisk eller nedstämd... tyvärr gäller det sistnämnda idag. Jag vet att allt skulle gå över med en kram, men jag drar mig dumt undan och spenderar sorgsna dagar själv. Det är säkert fler än bara jag som dealar med jobbigheter sådär~
Förresten är det inte bara jag som är nedstämd, jag har lagt märke till att alldeles för många är nedstämda helt plötsligt :( alla ni därute får en mental kram av mig <3

Jag kanske borde plugga ... det finns alltid i bakhuvudet,man tänker "har jag tid för det här triviala har jag tid för plugg" så går man omkring med dåligt samvete ända tills man pluggar .. grrr >:0 bara för det ska jag gå och göra något trivialt :) som att spela Skyrim~

Jag briljerar inte direkt med regelbundet närvarande kan man ju konstatera... men när jag har så många saker att göra brukar jag omedvetet fly till mindre produktiva sysslor.. som att skriva hur tråkigt jag har xD

Jag älskar lov - det är skönt att ha en anledning att försvinna bort ! jag vet inte om andra känner så, men jag har ett behov av solitude då och då. Jag saknar mina vänner, men jag vill fria mig tillfälligt från världsliga obligationer. Det är omöjligt, (plugg försvinner inte) men man kan ju försöka vila iallafall. Dock så ger all skapad fritid och tystnad rum åt tankar och reflektioner att ge fäste, många gånger gällande saker jag inte vill reflektera på, saker som är bäst glömda.

Jag tror att jag är medveten om fel saker... eller att mina hjärnhalvor inte riktigt är i kontakt med varandra på de rätta ställena. Jag observerar och kommer till sikt med hur en situation ska återgärdas, men inte på "mänskliga termer", jag förmedlar mig inte rätt till folk... jag undrar om min närkrets ibland tycker att jag är 'detached'? deranged? Också - när jag skriver såhär, spiller lite saker om mig själv, känns det som om jag undervisar mig själv! Ah, jag vet - jag är detached, men på ett gynnande sätt för min situation! jag ska ju ändå jobba med mikrober i framtiden. Jag tror inte att det spelar någon roll. Mina vänner är precis lika snälla och förstående!

ELLER, så är jag inte deranged! tänk om alla egentligen tänker som jag gör just nu. Möjligtvis, men troligen osannolikt, alla har sin mentala sanctuary.
Jag kom på en lösning till! eftersom alla verkar vara synkade med mitt sätt (jag brukar i själva verket inte bli missförstådd), kanske jag bara föreställer mig att jag är osynkad. Ingen har ju klagat på att jag är lite felsiktad. Eller så förespår de som känner mig mitt sätt att förhålla mig till andra. Jag är detached, men på ett okay sätt!

Jag pratar i en cirkel, nu ska jag fortsätta med vad jag tänkte göra innan - skriva mina uppsatser och äta påskgodis!
Bye~

PS. Om jag inte behöver den här reflektionen mer (om jag kommer på en lätt lösning) lär jag radera det här inlägget x)
Jag deklarerar att jag inte är galen! c:

Va tur att jag är på bra humör när jag skriver det här blogginlägget - oftast när jag väljer att skriva sådana är jag nere på något sätt... men nu känns livet rätt okay faktiskt, det mesta har trasslats ut och det är lungt hemma. Tror inte att jag kommer att kunna sova inatt, imorgon far jag och bror iväg till närcon och flummar ! yesssssh ! :D

*sigh*
Den senaste tiden har jag bara haft min möjliga framtid i huvudet. Jag är orolig över att jag inte är orolig (så skumt som det låter) att jag vill spendera livet ensam med en katt... låter dock som något jag skulle göra om 10 år. Jag lyckades iallafall ta mig in på rätt linje och finna min passion för microbiologi (bakterier <3), så jag vet ungefär åt vilket håll jag ska kämpa mot.
Det låter kanske som om jag är ledsen och klagar över situationen, men jag är genuint glad. Jag trivs som jag har det, jag har superbra vänner på alla håll, inte minst min mor och bror.
Jag förstår bara inte varför jag villigt isolerar mig nuförtiden... jag har ingen energi, meewh !

ZzZZZZzzzz
Ska sova nu, gymmade sönder och är trött :)