Integrationspolitik

Många menar på att vår invandringspolitik är dålig, att vi inte på ett effektivt sätt kan integrera nyanlända invandrare i vårt svenska samhälle. De flesta som påstår detta har troligtvis röstat på SD i årets val. Den stora frågan är ju dock huruvida det enbart är politikernas ansvar att ta?

Har inte den övriga befolkningen något eget ansvar för att välkomna och hjälpa våra nya grannar in i samhället?

För visst är väl ändå vårt samhället inte bara uppbyggt på politik? Det är ju vi, du och jag, invånarna i vårt knöliga land som skapar samhället vi lever i just nu. Det är ju vi som pratar med varandra för att planera framtida bakfyllor, konsertbesök och konditori-frossor. Är det inte då någonstans vår uppgift att bjuda in nya människor till dessa istället för att ställa oss på torget och hålla tal om hur dåliga dessa nyanlända människor är på att ta ansvar för att hitta en väg in i samhället? Det kanske inte är så lätt när vi redan stängt varje dörr.

Hur ska vi någonsin kunna lösa integrationen om inte vi som redan bor här och har en stadig fot i landet tar vårt ansvar i det hela? Kanske ska vi sluta tänka på självständighetsdeklarationen då vi ju är fler här i världen. Kanske har vi nått till den slutliga överreaktionen?

Kanske räcker det att till en början säga hej i trapphuset, på stan eller när vi möts i en dörröppning. Det kanske kan leda till att vi på båda sidor kan våga komma närmare varandra för att tillslut förstå att vi tillhör samma sort. Och ja, tyvärr är det vissa av oss som slåss, men om vi alla står enade behöver vi inte acceptera att bli fäll-benade. För det är det ju faktiskt ingen som vill, precis som att gränserna runt Sverige aldrig bara innefattat folk som älskar sill! Vi är alla olikt lika varandra. Inte ens våra föräldrar tar vi efter. Det känns helt enkelt som att vi borde se om varandra hädanefter.

Idag försöker båda sidor säga sitt. "Rasister är ett jävla gissel!" och "vänstern tror dom är magister". Men ingen av oss, i alla fall väldigt få, har knackat på vår grannes dörr, för att ändra vindarna och inleda en tid då vi kan kalla vår nutid för förr. Media kan vi inte lita på, men kan vi lita på oss själva? Att vi gör vad som krävs för att tillmötesgå och inte klandra varandra.

I ett framtida Sverige finns det inget som kallas rasism, det behövs inte nu när vi slutat kalla varandra för dumheter, beskylla varandra för skumheter eller placera oss själva i media och uttala oss själva till domedagsprofeter.

Det enda vi vill är att få leva ifred. Men kanske är det i bland bra om vi kan lära oss att leva ifred tillsammans med andra.

Jag förstår vår rädsla för det okända, men jag tror vi är något överansträngda. Det är i alla fall jag efter att ha försökt rimma på integration. Idag är det en ny dag, där vi antagligen kommer träffa flera människor som vi förutfattat tänker illa om, utan att känna dem. Det är så vi människor oftast är. Vi har dock fått möjligheten att komma underfund med våra egna besvär och fötts med verktygen för att hjälpa varandra ur en krutsprängd misär.

Ta vara på det,