Tyck synd om mig.

Jag är i behov av sympati.

Idag vaknade jag av att hela min kropp skakade, jag frös, smatidigt som jag svettades.
Medans jag sakta såg ljuset, så spred sig en huvudvärk så intensiv att allting blev suddigt.

Okej, riktigt så var det inte.
Men jag kan ärligt säga att detta, är det värsta jag varit med om.
JAG KAN FAN INTE RESA MIG.
Min rygg fungerar som en 90-årig gammal kärrings, min hals är som sandpapper, jag kan inte röka, jag är så jävla röksugen, fan.

Å andra sidan så kommer alex med choklad och läsk, för han helt seriöst är bäst, bäst i hela världen.
Och jag tappade min iphone ( nej, tro inget, jag ville inte ha en iphone) i en hundskål med vatten.
I ren panik, för att detta isåfall skulle vara den 5-6e mobilen jag tar isönder eller tappar, så tog jag upp den och torkade den.
INTE EN FUCKING SKRÅMA, DEN FUNKAR PERFEKT.
Ah lovely.

Nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv och försöka få ner min äckliga hund ur sängen.
På återseende,
om jag inte dör, dvs.