Civilstatus:
Player
Läggning:
Straight
Intresse:
Slåss
Bor:
Själv
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Sprit
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Nudist
Medlem sedan:
2012-09-21
Runt om i världen likt en sadistisk rutin,
alla dansar vi runt runt varsin giljotin
Alldeles för ofta som en vän från dagen är tagen
Någon som blev rånad på en broder & en annan plötsligt sin moder,
Är vi endast här bara för att vara djävulens foder?
Vi täpper hålen med droger och somnar med frågor medan frågan vi finner i toppen är skälen till själens uppror
Jag glömde fråga dig mor,
kommer livet dra in sina klor?
och har ekot utav frågor något svar som gror?
Bror, snälla säg mig vad du tror, för tro mig jag förstår att du oxå bär på plågor och ekot utav frågor
Eller? Varför?
Eller varför är jag här?
Eller varför är du där?
Frågor som vi alla bär och på hjärtat det tär,
När är du där? Och hur länge är du här?
Vem står på tur och vem fan bär inte frågor som handlar om livets tragiska ur?
Tänk om det för dessa stunder ändå fanns något änglalikt under, det dom på gatan kallar dunder
för alla oss en kur för att alla smärtor ta sig ur,
fria själen från denna jävla bur,
Och på vägen kanske hjälpa någon annan riva sin mur
Vi alla förtjänar semester, få gå på livets fester och inte bara vara ett utav skadornas rester
Mördad på insidan men berövad på valen som får en att vila i graven
Ensam med sin mur, när man sitt mentala fängelse aldrig kommer ur
Ingen chans att ta sig ut, ett skrikande hat mot världen är allt som växer till slut
vill ut, snälla hjälp mig ut
Döden är nära och jag välkomnar den gärna
Bedövad och trött, när fan ska jag döden bli mött?
Jag känner din blick och klockans episka tick,
så kom & slå dig ned herr mästare av lik,
känn dig som gäst här bland min publik
och låt showen som bjuds nå sin absoluta peak,
jag har förlorat många så säg mig står de nu här & hör på mitt skrik?
sagan om livet innehåller dramatik med överdos av en jävla massa kalabalik
så låt oss få höra på min tragikomik,
om hur jag blev förvandlad till ett vandrande lik.
jag menar hur många känner inte igen herr mister depression?
titta på alla som tidigt mister livet till en institution,
Så många nu att man kan tro psykisk ohälsa är landets nya tradition,
och snart är det dags för årets repetition på en viss obligatorisk expedition,
jag snackar inte om någon jävla permission,
och vill inte tynga andra med min självdestruktion.
anledningen funnen i texten,
det behövs ingen fucking post mortal obduktion,
är det konstigt jag hoppar över en viss diskussion, när blödningen är på insidan och man känner att man redan nått livets sista station?
låt min text vara din introduktion till detta livets pågående emigration.
klarspråket för grovt men inget jävla hot,
att permanent stämpla ut så skiten når sitt slut och livet får ett avslut.
jag vill bara nå nästa destination och få ett slut på själens revolution,
duvet hitta meningen som alla talar om i varje religion
