Och sedan.

Jag förstår inte varför jag har kvar mitt medlemskap här.
Jag förstår inte varför jag sitter här, med böckerna spridda över skrivbordet utan att ha rört dem sedan 5 timmar tillbaka.

Jag bläddrade tillbaka lite och jag märker att jag inte har uppdaterat denna så kallade blogg på 5 år. FEM ÅR. Hah.
Lat? jo. Till en viss del. jag både skäms och skrattar över mina tidigare inlägg. Jag vill tycka att jag är patetisk och fånig men, det påminner om en bra tid. Även om jag mådde som värst.

Det är inte så mycket som händer nu. Vad har jag? Vad gör jag? Samma saker som förut. Ungefär. Jobbar och spenderar. Studerar och fallerar. Pojkvän: check. Han jobbar inom försvarsmakten och har jävligt fina ögon. Jag får blommor nästan varje helg. Allt annat är fortfarande under konstruktion.

Det som jag saknar mest är stimuli i mitt sinne. Jag har aldrig kännt mig så ostimulerad som jag gör nu. Förvirringen är nästan mer. Men det kommer funka tillslut. Annars...

Annars blir jag vegan och afrikan inom en femråsplan. Sydafrika är det tänkt då. Nu? Jobba. Sedan åka till japan. Sedan fortsätta studera.

Jag vill avsluta med en dikt. Well, ett utdrag. Självklart har jag inte skrivit den.


"..Be glad, and your friends are many;
Be sad, and you lose them all.
There are none to decline your nectared wine,
Bur alone you must drink life's gall.
...
Feast, and your halls are crowded;
Fast, and they turn and go.
Succeed and give, and it helps you live,
Bur no man can help you die.