Waterface

Har så många tankar, tankar vilka mycket behagligt lägger sig till ro.
inne utanför runt mitt huvud, jag dränks sakta i en svag oas. jag har besiktat detta själv, finns inte någon att lägga min skuld över, vi vet att jag försöker.

tagit ett steg över gränsen jag en gång satte, byter riktning, låter vikten falla tungt över det oxblods färgade principerna.
ingen har någonsin sett mitt torn där skatter från frusna äventyr gömmer sig i endast skenet av grynings solens snabbspolade mörker, vilsna, ihågkommen av oss.

avsaknaden av den hasselbruna texten bryts ner i lägre faktorer, som nån skulle förstå?
materiella behov tar över in språnget vi saknat.
jag vill ha mer. allt.



De där var en text jag skrivit på bilddagboken för nästan exakt 1 år sen jag tycker den är fin.