Jag är konstig.

När jag är kär så beter jag mig på motsatt sätt mot hur jag egentligen skulle vilja.
- Oftast sprudlar jag av energi och vill bara hoppa på personen och äta upp den. Men istället retas jag, blir blyg och vågar helt enkelt inte visa hur jag känner. Antagligen för att jag är rädd att känslorna inte är besvarade.

När jag känner hat för någon vill jag ändå vara i närheten av personen. Och stalkar den på Facebook.

När jag tagit ett beslut, så ångrar jag mig alltid efteråt. Trots att jag suttit i timmar för att komma fram till det beslutet.

Jag kan älska en person så mycket att jag inte klarar av att vara i närheten av den. Är för rädd att såra den eller skada den på något sätt.

När jag ser något som är fel blir jag arg inombords, men vågar inte göra något åt saken.