blyghet, sabbar?
Jag är bara blyg om det är någon jag gillar :( är det nån jag bara vill ha kul med så kan jag göra i stort sett vad som helst.
det kan va lite jobbigt med blyghet, men det sötaste är när folk vågar ta sig över det för att säga vad dom verkligen känner
Citat från lamasex
Citat från PENIS
Jag är blyg bara i början jag träffar någon men det behöver inte vara så.
Men typ efter 10 min är jag normal och pratar med personen som jag har känt den i flera år.
rätt awesome ändå
Fan vad härligt.
För mig tar det flera veckor innan jag kan prata med en människa utan att känna mig nervös.
för mej med... :C
känner igen mig, jag e också väldigt blyg (ibland). vet inte varför för ibland kan jag säga vad som hälst utan att tycka att de e pinsamt, det beror nog på vad man har för kännslor för personen, som många skriver, man är rädd för att säga fel saker.
Jag är rädd för att personen som jag gillar kanske tycker att jag är jobbig eller för att jag kanske säge fel saker.
Och jag har jättedåligt självförtroende också....
Blyghet kan vara gulligt ibland. Men, det finns gränser.
Jag är ganska blyg, brukar ta upp till en dag i sällskap med en person innan jag känner mig någorlunda bekväm.. problemet jag har är att jag aldrig vet vad jag ska säga och därav inte säger så mycket, iaf när det gäller att prata med 'nya' människor. Mina polare har jag inga problem att prata med men de har jag också känt i x-antal år också.
Och i förhållanden så tror jag det förstör en del, iaf till en början.
man ska inte vara så rädd.
bjud på dig själv och va social från start så brukar det lösa sig, om inte killen uppskattar det så skit i honom då :)
Kan relatera ._.
Jag har inte så fruktansvärda problem med att säga om jag tycker om/GILLAR någon, om det nu verkar som att den andra personen faktiskt gillar mig med. (Alltså, man märker ju oftast. ._.)
Vad som är svårast för mig är att erkänna att jag faktiskt blivit kär i människan. >< Fett jobbigt.
Jag tkr inte det "sabbar" direkt, speciellt inte vid första mötet, utan det brukar ju för det mesta bli så!
Jag tkr bara att det är lite charmigt med killar som är blyga inför en vid första mötet, för det kan ju faktiskt vara ett tecken på att killen gillar, och så brukar jag se det iaf.
För jag själv är verkligen jätteblyg om jag är med folk som jag kanske chattat med jättelänge, men sen bestämt träff med dom, då blir det oftast "Men vad ska jag säga? Ska jag ta upp nåt vi har pratat om innan?" osv.
Men jag brukar börja prata ganska mkt efter ett tag, när jag har "vant mig" vid personen/personerna :)
Jag är sjukt blyg, mest för att jag har sämst självförtroende.
För mig gör det i alla fall det. Jag har dåligt själförtroende, och om någon är blyg och tyst när jag är med dem så tror jag automatiskt att de inte gillar mig.
Trodde på fullaste allvar att trummisen i mitt band(Ogge) typ... hatade mig, fram tills våran kompis/basisten(Martin) sa till mig att det hade tagit nästan ett halvår innan O. hade börjat säga hej till honom på morgonen...
Sen så kan min egen blyghet sätta stopp för relationer till andra männsikor, och jag blir lätt utanför i början. Det har tagit nästan ett och ett halvt år för mig att börja prata med folk i min klass. Inte kul alls, för nu så har de ju redan skapat sina vänskapsband och allt sånt. Och så blir jag blyg igen, och vågar inte prata.. Ser ni den onda cirkeln?
För att vi inte vill bli nekade.
Jag är jätteblyg, har social fobi.
Sabbade en relation för att jag var för nervös för att träffa honom.
Nu är han tillsammans med någon annan.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet