Villkorslös kärlek
Vad tycker ni om villkorslös kärlek? Många misstager "egoistisk kärlek" för riktig villkorslöshet.. Brukar ni förvänta er något tillbaka när ni ger kärlek eller bara gör en god gärning? Många förväntar sig något i gengäld när man gör en god gärning men egentligen kanske det är lite egoistiskt att ha den inställningen. Vad känner och tänker ni kring det hela?
Jag gör goda gärningar oavsett om jag tror att jag kommer få något tillbaka av det eller inte. Jag tror inte på att vilkorslös kärlek existerar förutom mellan föräldrar och deras barn. Jag tror inte att det finns kärlekspar som älskar varandra HELT villkorslöst. Romantiska förhållanden är bräckligare än kärleksbanden en förälder har till sitt barn. Sen finns det föräldrar som inte älskar sina barn och det är hemskt och dom är kräk som aldrig förtjänade att få fortplanta sig till att börja med. Jag tror inte att villkorslös kärlek existerar mellan vänner heller.
I grund och botten är allt man gör egoistiskt? På något sätt känner man sig väl alltid lite bättre som människa om man hjälper någon eller gör någon annan glad, oavsett om man förväntar sig eller får något tillbaka. Nej jag tror inte på det. Men, man kan ge och tacka istället för att ge och ta, bara vilja ha.
Jag mår bra av att se människor jag tycker om glada, ett leende räcker långt.. Det lever jag på.
Omöjligt att vara något annat än egoist
En tråd om hundar! Va sweet!
^lol...
Citat från EffyZeph:
I grund och botten är allt man gör egoistiskt? På något sätt känner man sig väl alltid lite bättre som människa om man hjälper någon eller gör någon annan glad, oavsett om man förväntar sig eller får något tillbaka.
Exakt detta, tyvärr inser få människor sanningen i det påståendet. Men bokstavligt villkorslös kärlek är ju ouppnåelig även i ytligare ordalag, skulle du fortsätta älska den du älskar "villkorslöst" även om personen yxar ner hela din familj liksom? Skulle inte tro det.
Däremot tror jag absolut att det är hälsosammare för båda parter att man inte förväntar sig nåt särskilt tillbaka för allt kärleksfullt man gör, jag kan själv göra folk väldigt många tjänster och uppoffringar på raken innan jag ens börjar reflektera över om det är "rättvist" eller ej och tror nog att jag mår bättre av att inte tänka på saken öht.
Sen är det ju antagligen hälsosamt att ha en punkt där man förr eller senare sätter ner foten också, inte många mår bra av att vara en ständigt utnyttjbar dörrmatta heller.
Själv tror jag på villkorslös kärlek då jag känner det själv mot en individ. finns annat än egot som styr en.
Bara djur och barn förtjänar villkorslös kärlek
Citat från SatansNeko:
Själv tror jag på villkorslös kärlek då jag känner det själv mot en individ. finns annat än egot som styr en.
Citat från EffyZ:
I grund och botten är allt man gör egoistiskt? På något sätt känner man sig väl alltid lite bättre som människa om man hjälper någon eller gör någon annan glad, oavsett om man förväntar sig eller får något tillbaka. Nej jag tror inte på det. Men, man kan ge och tacka istället för att ge och ta, bara vilja ha.
Jag mår bra av att se människor jag tycker om glada, ett leende räcker långt.. Det lever jag på.
Inom Freuds psykoanalytiska teori och således generellt inom psykologi så brukar man tala om Id, Ego och Superego.
Id är ditt undermedvetna, dina "djuriska" behov.
Behovet att äta, behovet att sova, behovet att reproducera m.m.
Det är egot som står för de flesta situationer som skapar konflikt mellan människor, den är definitivt skyldig till de flesta fall av Äktenskapsbrott...
Ego är den del av dig som bemöter och blir bemött av andra. Det är ditt ego som står på sig, som spelar det sociala spelet för att gagna din position i en social hierarki.
Det är egot som uppskattar att bli bekräftad, förstådd, väl bemött, respekterad, åtrådd...
Superego är återstoden, dina värderingar. Superegot står över vad man kan kategorisera under egots eller ids behov.
Man kan förenklat se det lite som att ditt superego är fullt av allt du önskar skulle ske i världen även fast att du själv skulle dö.
Det är superegot som ger dig anledningar att trotsa smärta och rädsla för att åstakomma det du vill i din livstid.
Jag har läst någonstans att man vet att man älskar när man blir glad av att ge utan att förvänta sig något tillbaka.
Jag tror jag inte att det är såpass enkelt som att påstå att det BARA är egot som spelar in, även om jag, in good faith, fattar vad som menas.
Den som tror sig kunna bli älskad genom att bara knulla sparkar in en öppen dörr i hopp om ett hem.
Den som tror att kärleken är investering kommer aldrig att vara nöjd.
Den som placerar en naiv tilltro till villkorslös kärlek kan vänta sig trauma när spegeln spricker och kärleken tar slut.
Som med det mesta här i livet är allt en fråga om balans och acceptans.
Puss och kram på er
TL;DR: Nånting nånting Freud.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet