The Emocore Game

Smaks går långsamt fram mot den döda kroppen, och känner fasa när han ser att det är quinephelis. Han springer fram till henne, "quinephelis?! Vad händer? Hjälp!". Han känner efter pulsen men den saknas, hon ligger där alldeles kall i hans famn. Han fumlar fram sin brygd och låter den nudda hennes läppar. Men hon vaknar inte. Han blir mer desperat och och häller mer av innehållet i hennes mun, fortfarande ingenting. Bedrövad så fyller han hennes mun med det resterade av brygden. Han blir förvirrad, varför funkar det inte? Hon är ju död?!

Han sitter på stranden med quinephelis kropp och sörjer, när han plötsligt inser att solen snart är påväg upp. Han måste tillbaka till sitt tält för skydd. Han försöker att bestämma sig vad han ska göra med hennes kropp.

Om inte mina brygder funkar, så tänker jag passera dödsberget och ta mig igenom det spökliga träsket Garrigill. För om det är någon som vet hur jag ska lösa det här så är det Reshmo, schamanen från Garrigill.

Jag tänker inte ge upp den sköna drottningen Quinephelis om det så ska kosta mig livet!

TroyB ignorerar ALLMIGHT. ALLMIGHT står otåligt vid fönstret och försöker tala reson med TroyB, som fortfarande väljer att inte svara.

Klas-Göran inser att de måste handla snabbt eftersom att vakterna patrullerar på krönet och han går fram till fönstret och tittar ALLMIGHT i ögonen, "Ja, du är nobel, vi behöver din hjälp". Klas-Göran drar sig snabbt tillbaka in i skuggorna precis då en patrullerande vakt kommer upp till ALLMIGHT.

Vad gör du här?

Smaks hade bestämt sig. Han skulle bära med sig Quinephelis livlösa kropp och besöka den ökända schamanen, Rashmo, från Garrigill och be om hans råd. Han visste att han var tvungen passera det farofyllda dödsberget för att nå Garrigill och att resan skulle vara riskfylld. Han bar med sig sin drottning till sitt tält och lade henne försiktigt på en pläd, sedan lade han sig försiktigt bredvid henne och somnade i skydd från solstrålarna.

Han vaknade nästa morgon och visste att det skulle bli en mödosam färd. Precis som varje morgon så knöt han omsorgsfullt sina skor, innan han bar ut Quinephelis och knöt ihop tältet. Han hängde tältet över ena axeln och Quinephelis över den andra. Blickade mot fjärran, där han såg dödsberget resa sig mot skyn.

Han vandrade hela dagen, stannade till vid en vattenkälla som hade bubblande vatten och kände hur vätskan stärkte hans kropp, och kom allt närmare foten av berget. Han följde en stig när han möttes av en man. Han saknade hår på huvudet och var iförd en blå meditationsskrud. Han såg ut att vara en väldigt simpel man eftersom att det enda han bar på var en vandringsstav.

Han stannade några meter och ställde sig vid vägkanten. Hans huvud följde Smaks när han traskade mot honom. Med ett lugnt tonläge så frågade han, "Vad har hänt?"

"Jag stötte på drottning Quinephelis döda kropp för en fullmåne sedan. Mina brygder hjälper inte, så jag tänker ta henne till Reshmo från Garrigill!"

Fattar ingenting

Klas-Göran ledde mig till en grotta o de visade sig att han är en drakryttare